Den osynliga materien – Polhem och Swedenborg om materiens innersta struktur

Av David Dunér
Publicerad:2012-10-04 11:34
Fig.4.

Fig. 4. Swedenborgs olika formationer av runda partiklar. Den vertikala positionen (1) med kubformade partiklar i mellanrummen (2). Den triangulära positionen (3). Den fasta triangulär-pyramidala positionen (5). Den flytande triangulär-pyramidala positionen (7). Den fasta kvadratisk-pyramidala positionen (8). Den flytande kvadratisk-pyramidala eller naturliga positionen (11–13). Ur Emanuel Swedenborgs Prodromus principiorum rerum naturalium (1721). Foto: LUB.

Fig. 5.

Fig. 5. Swedenborgs kantiga saltpartiklar. På havets botten befinner sig partiklarna i den fasta kvadratisk-pyramidala positionen (B). Mellanrummet av första slaget består av kuber med urholkade sidor (A). En annan sorts mellanliggande partikel är den urholkade triangulära med fyra urholkade sidor och fyra hörn (C). Antalet trianglar är dubbelt så många som antalet vattenpartiklar (D). Ur Emanuel Swedenborgs Prodromus principiorum rerum naturalium (1721). Foto: LUB.

I likhet med Polhem finner han att den flytande egenskapen har med rundhet och rörelse att göra och att fasthet beror på avsaknad av rörelse. Den runda globformen är rörelsens form, helt enkelt, rundhet är lika med rörelse, ”rotunditas=motus”. Den runda formen innebär minsta möjliga kontaktpunkt och den har inga utskjutande delar som kan hämma rörelsens framfart.

Till skillnad från Polhems i huvudsak två olika kulformationer identifierar Swedenborg hela åtta olika formationer som de runda partiklarna kan arrangeras i (Fig. 4). Här finner man alltifrån den vertikala positionen, som motsvarar Polhems cubicala, till den flytande kvadratisk-pyramidala eller naturliga positionen, det vill säga en position där en glob vilar på fyra andra men på separerade avstånd. Polhems tetraedriska struktur återkommer hos Swedenborg som den femte positionen, den fasta triangulär-pyramidala, en form där en glob vilar på tre andra. Denna kännetecknas, som hos Polhem, av allra högsta graden av vila och kyla. Swedenborgs sjunde position, den fasta kvadratisk-pyramidala, som bildas vid ett mycket högt tryck, är en motsvarighet till Polhems oktaedriska formation.

Där Polhem i utrymmet mellan de runda partiklarna fann Gud eller tomrum, där finner Swedenborg i stället andra sorters partiklar, kantiga och spetsiga, urholkade kub- och triangelformade partiklar (Fig. 5). Ifråga om existensen av vakuum är Swedenborg inte alldeles tydlig. Något vakuum i betydelsen rum utan materia, som Polhem kom att hävda, tycks Swedenborg undvika. När han var assistent hos Polhem var även denne vacklande angående vakuum och stod ännu nära den cartesianska plenumtanken. Visserligen skiljer Swedenborg mellan spatium vacuum och spatium plenum, men ”tom rymd” verkar här närmast betyda ”fri rymd” för att beteckna det mellanliggande utrymmet mellan de runda partiklarna, medan ”full rymd” är det utrymme som globulerna ockuperar. Saltet är ett exempel på ett ämne med sådana mellanliggande, kantiga partiklar, som bildas, menar Swedenborg, genom ett stort tryck på havets botten, när vattnet övergår från flytande kvadratisk-pyramidal position till fast kvadratisk-pyramidal. Kantiga saltpartiklar orsakade av havstrycket var en tanke som även hade föresvävat Polhem. Triewald hänvisade i sina föreläsningar över naturkunnigheten just till Polhems tanke att saltpartiklarna lägger sig i ”Lönhålen” mellan vattenpartiklarna. Hos Swedenborg passar saltpartiklarnas kantiga former exakt in mellan de runda vattenpartiklarna. De vassa kanterna hos saltpartiklarna är det som ger upphov till den bitska smaken hos saltet. Den runda formen däremot ger upphov till en söt smak, det vill säga partiklarna rullar fritt på tungans papiller. Återigen en tanke han delar med Polhem och många av hans samtida.

Genom att kombinera alla dessa partiklar, runda, trekantiga och fyrkantiga, vill Swedenborg förklara hela partikelvärldens sanna struktur. Till exempel oljepartiklarna som är runda, liksom vattnet, omgärdas av små saltspån. Eftersom olja och vatten har partiklar av samma storlek uppvisar de också liknande egenskaper. De är flytande och rörliga och kan övergå från en struktur till en annan på grund av eld och kyla. Beträffande metallerna förkastar han den paracelsiska tanken att de skulle vara sammansättningar av salt, svavel och kvicksilver. Ingen säker – det vill säga geometrisk – kunskap om metallerna hade hittills åstadkommits, hävdade Swedenborg. Hans väg är geometrins: genom att tillägna metallerna former, positioner, rörelser och andra geometriska bestämningar, kan man nå kunskap om det osynligas mekanik. Mekaniken eller den praktiska geometrin är själva ursprunget till variationerna i partikelvärlden.

Bullularhypotesen sätter Swedenborg på ett intressant sätt i samband med en för svenskt vidkommande alldeles ny teknik – ångmaskinen. Triewald uppförde visserligen den första svenska ångmaskinen 1728 vid Dannemora gruvor, men Swedenborg var antagligen först i Sverige med att nämna idén om ångkraft. I ett brev till Benzelius från den 8 september 1714 finns en lista på olika uppfinningar han höll på att utveckla, däribland en flygmaskin och en undervattensbåt, och så en ångmaskin. Swedenborg kom senare som assessor i Bergskollegiet att vara sakkunnig vid utvärderingen av den nya teknologin i april–maj 1725. Ett av hans omdömen om den nya tekniken var att maskinkonstruktionen måste följa inte bara vissa mekaniska lagar, utan också fysikaliska.