Den gyllene kjorteln i Uppsala domkyrka

Av Margareta Nockert
Publicerad:2009-05-28 19:19

I Sverige finns ett på många sätt unikt bestånd av textilier från förhistorisk tid, medeltid och nyare tid. Det rör sig ofta om textil konst på hög nivå, men det finns också ett viktigt arv av brukstextilier och, inte minst betydelsefullt, en nedärvd hantverkstradition som hållits levande på sina håll ända fram till våra dagar. Hantverkstraditionerna hjälper oss att förstå och tolka ett äldre textilmaterial. Den levande traditionen hänger nu på en skör tråd och insatser behövs för att tillvarata den försvinnande kunskapen. Inom textilvetenskapen är grundtesen att praktisk hantverkserfarenhet utgör en bas för förståelse, analys och tolkning av textila föremål och textil kunskap. Det egna hantverkskunnandet är en viktig utgångspunkt för valet av frågor och källmaterial, metoder för dokumentation och analys liksom för sättet att presentera resultaten. Våra museer, kyrkor och hembygdsgårdar har stora samlingar av textilier och dräkter och det behövs kunniga personer för att få föremålen att tala.

I en domkyrkas skrudkammare förväntar man sig att finna enbart liturgiska textilier, men så är inte fallet i Uppsala domkyrka. Här finns inte mindre än fyra profana dräkter: tre mansdräkter från 1500-talet som tillhört medlemmar av familjen Sture1och en kjortel av guldbrokad2. Det sistnämnda plagget har funnits i domkyrkan sedan 1665. Kjorteln har enligt traditionen tillhört den nordiska unionsdrottningen Margareta I (1353 – 1412). Den hängde ursprungligen intill drottningens gravtumba i Roskilde domkyrka, men togs som krigsbyte av svenskarna 1659. Kung Karl X Gustav beslutade att kjorteln skulle överlämnas till Uppsala domkyrka (se fig.1, bredvid till höger).

I klädkammarinventariet 1891 finner vi kjorteln förtecknad under rubriken Kåpor:

en kåpa; rödt siden, på utsidan guldtråd, utsliten, sammansatt av 8 stycken + ett nästan lösrifvet; ett armhål; sprund bak; under armhålet två kilar; vitt lärftfoder.

Uppgiften om att tygbitarna skulle ha utgjort en kjortel som tillhört drottning Margareta förefaller helt bortglömd och det trasiga guldtyget håller på att försvinna bland domkyrkans liturgiska skrudar. Kjorteln återupptäcktes 1906 av Agnes Branting i samband med planeringen av en museal uppställning av de kyrkliga skrudarna som dittills förvarats i domkyrkans klädkammare3.

Är det verkligen drottning Margaretas kjortel som numera förvaras i Uppsala domkyrka? Vilka möjligheter står till buds för att försöka ta reda på detta?

De historiska källorna måste granskas. Fakta kring drottning Margareta behöver undersökas. Vad vet man om kjortelns äldre historia? Själva föremålet kräver en noggrann analys och det gäller såväl dräkthistoriskt, dvs. skärning och sömnadsarbete, som textilhistoriskt, alltså tygets teknik och mönster.

I det följande behandlas kjorteln först som dräkthistoriskt dokument, därefter som textilhistoriskt och historiskt dokument slutligen naturvetenskapens bidrag; kol-14-analys.

Inledningsvis några personhistoriska data4. Margareta föddes 1353. Hennes far var kung Valdemar Atterdag av Danmark, hennes mor Helvig av Sönderjylland. Hon var yngst av sex syskon. Det var bara en bror, Kristoffer, och en syster, Ingeborg, som jämte Margareta nådde vuxen ålder, och det var bara Margareta som överlevde fadern.

År 1363 giftes Margareta bort med den svenske kungen Magnus Erikssons son Håkan som var kung i Norge. Margareta var då 10 och Håkon 17 år. Margareta växte upp på Akershus under ledning av Märta Ulfsdotter, dotter till den heliga Birgitta. Margaretas enda barn, sonen Olav, föddes 1370. Valdemar Atterdag, som dog 1375, hade givit vissa löften angående Danmarks tron till Albrekt av Mecklenburg som sedan 1363 var kung i Sverige. Genom löften och förläningar till adeln lyckades Margareta i stället få Olav vald till dansk kung och hon styrde i sin omyndige sons namn.  Kung Håkan dör 1380 och året efter hyllas Olav som kung och Margareta styrde också Norge i sin omyndige sons namn. Hon börjar nu ingripa i de politiska händelserna i Sverige. Tanken var att Olav, som var sonson till Magnus Eriksson, skulle erbjudas kronan.  Då hände något som kunde ha grusat Margaretas planer, Olav insjuknade och dog 1387.  Margareta lät sig inte knäckas. Hon utsåg sin systerdotterson Erik, sedermera Erik av Pommern, till sin arvinge och han hyllades som kung i Sverige, Norge och Danmark.  Margareta sammankallade till ett riksmöte i Kalmar 1397 där Erik kröntes till kung över de tre nordiska rikena. Här framlades också ett förslag om det förbund som allmänt kallas Kalmarunionen5. Efter Eriks trontillträde fördes regeringen formellt i hans namn, men det var drottning Margareta som fattade besluten.

Sina sista år ägnade drottning Margareta åt att återvinna Sönderjylland. Här uppehöll hon sig under hösten 1412 och deltog i fredsförhandlingarna när hon plötsligt insjuknade och dog den 28 oktober. Förmodligen föll hon offer för den pest som härjade i Flensburg.
 

1.Agnes Geijer, Textila skatter i Uppsala domkyrka 1964, s. 64, Janet Arnold Patterns of Fashion. The cut and construction of clothes for men and women c1560–1620, 1985 s 57.
2.Agnes Geijer, Anne Marie Franzén, Margareta Nockert, Drottning Margaretas gyllene kjortel i Uppsala domkyrka, 1994.
3.Agnes Branting, Das goldene Gewand der Königin Margareta in der Domkirche zu Uppsala, 1911.
4.Vivianne Etting, Margrete den förste. En regent og hendes samtid, 1997.
5.Aksel E. Christensen, Kalmarunionen og nordisk politik 1319-1439, 1980. Halvdan Koht, Margareta och Kalmarunionen, 1956., Lars-Olof Larsson, Kalmarunionens tid. Från drottning Margareta till Kristian II, 1997, Mikael Linton, Drottning Margareta. Fullmäktig fru och rätt husbonde. Studier i Kalmarunionens förhistoria, 1971, Margrete 1. Nordens Frue og Husbon. Kalmarunionen 600 år. Essays og Udstillingskatalog, Danmarks Nationalmuseum, 1996.