Autenticitet i fiktionsutställningar

Av Märit Simonsson
Publicerad:2015-10-14 09:33

Bild 1. Oskuldens museum, Istanbul. Foto: Jan von Bonsdorff.

De senaste åren har fiktioner i form av filmer, böcker och TV-serier kommit att få liknande status som kulturhistoriska berättelser i museer och andra utställningssammanhang. Att specialiserade institutioner, till exempel filmstudior såsom Universal Studios eller museer som fokuserar på rörlig bild, skapar utställningar om film och TV-serier är kanske ingen nyhet. Det tycks däremot vara ett ökande fenomen att fiktionerna flyttar ut från dessa rum och arrangeras i världsturnerande vandringsutställningar. Fiktioner och kulturhistoria närmar sig varandra med en gemensam utgångspunkt i föremålens och berättelsernas potential att beröra med hjälp av utställningsmediet.

I Istanbul finns Masumiyet Müzesi, Oskuldens museum, som bygger på författaren Orhan Pamuks roman med samma namn, där Pamuks fiktiva karaktärers tillhörigheter finns utställda (bild. 1). I Nya Zealand kan turister besöka det område som byggdes om till att representera Hobbiton i Lord of the Rings-trilogin. Här i Sverige arrangeras guidade litterära vandringar där vi kan besöka platser som fiktiva karaktärer vistats på. Vi kan till exempel gå i Lisbeth Salanders fotspår på Södermalm i Stockholm, gå guidade turer genom Ystad för att följa Kurt Wallander och tidigare arrangerades guidningar i Arn Magnussons trakter i Västergötland. Utställningar innehållandes kostymer, rekvisita och concept art från filmatiserade fiktioner såsom Lord of the Rings, Star Wars och Game of Thrones har turnerat världen över under de senaste åren och har besökts av stora antal fans. I oktober 2003 besökte jag Science Museum i London för att uppleva just en av dessa utställningar: The Lord of the Rings Motion Picture Trilogy: The Exhibition på Science Museum. Utställningen innehöll föremål från framför allt de två första filmerna i trilogin, The Fellowship of the Ring (2001) och The Two Towers (2002). Som ett fan av J. R. R. Tolkiens böcker, men även i viss grad av Peter Jacksons filmer, så var jag spänd på att få uppleva något av den version av Middle-Earth som Jackson och hans medarbetare byggt upp under filminspelningarna. Jag hänfördes särskilt av kostymerna. För mig fanns det en tjusning i att veta att Liv Tyler, som spelade Arwen, hade haft på sig just den klänningen och att Bernard Hill, som gestaltade kung Théoden, hade exakt den där rustningen. Jag kunde erinra mig precis i vilka scener de bar sina respektive kostymer. På så vis upplevde jag en form av närhet både till skådespelarna och till filmernas innehåll och miljöer. Glappet mellan mig och fiktionen tycktes mindre på samma sätt som jag kan känna när jag upplever de så kallade historiska vingslagen när jag besöker en historisk plats eller ser ett historiskt värdefullt föremål på ett museum.

I egenskap av museolog, med huvudsaklig inriktning på kulturhistoriska museer, är jag van att diskutera frågor som rör museer ur ett närmast existentiellt perspektiv; varför museer finns, vilka funktioner de fyller i samhället och på vilka sätt de reflekterar mänsklighetens historia och samtid. Utställningar som behandlar fiktion har dock innehåll som till stor del saknar koppling till verkligheten såsom vi känner den, särskilt om de rör sig inom science fiction- och fantasygenrerna. I den här artikeln kommer jag att diskutera aspekter av autenticitet i relation till objekt och upplevelser i fiktionsutställningar och kulturhistoriska utställningar. Artikeln gör inte anspråk på att komma med definitiva svar – autenticitet är för komplext för att låt sig fångas så lätt – utan har snarare till syfte att väcka reflektioner kring hur autenticitet kan ta sig uttryck i olika utställningssammanhang. Fiktionsutställningar definierar jag som utställningar som berättar om, och innehåller material från fiktioner såsom filmer, böcker och TV-serier. Fokus ligger här särskilt på föremål som förekommer i fiktionsutställningar som behandlar framför allt fantasy och science fiction och då i synnerhet Lord of the Rings-trilogin och Star Wars-filmerna.

Autenticitet är ett omdiskuterat begrepp som kan ha många olika betydelser beroende på ur vilket perspektiv och i vilket sammanhang det används. Ord som äkthet och tillförlitlighet ligger ofta nära till hands som synonymer till autenticitet. Jag utgår här ifrån att autenticitet kan vara både en inneboende kvalitet i objekt och något mångfacetterat, relativt och förhandlingsbart, något som kan skapas genom våra upplevelser. Detta är ett koncept som förenar två olika perspektiv på autenticitet. Det första perspektivet innebär att autenticitet är inneboende i objekt. Filosofen, konstkritikern och litteraturvetaren Walter Benjamin använde begreppet aura när han beskrev en definition av autenticitet i relation till konstnärliga verk på 1930-talet. Aura är allt det som ett verk bär i sin essens,