Ett sista inlägg

Av Mia Skott
Publicerad:2013-11-04 14:43

Mia Skott vid skrivbordet. Foto: Elisabeth Miller.

Skrivandets syfte

I september förra året började jag skriva denna forskardagbok En historikers vardag. Lyckan och spänningen inför uppdraget jag hade fått av redaktörerna till Humanistportalen var stor. Att regelbundet i kortare texter få reflektera kring företeelser i mitt arbete som doktorand i historia inför en beläst och intresserad läsekrets som karaktäriserar Humanistportalen var en ynnest.

Sedan dess har orden och tankarna inte bara flödat i detta forum utan också i ett bokmanus, i avhandlingen, i flertalet föredrag, i min privata dagbok, i mejl och nu senast i min personliga blogg Vardagshistoria. Så mycket som jag har skrivit och i så många former som det senaste året, det har jag aldrig gjort tidigare. Det har varit lärorikt och fantastiskt roligt, och det finns ingen återvändo till en mindre skrivintensiv tid. När jag tittar tillbaka på tiden före känns den nästan som tom, jag var lite sökande och vilsen, visste att ett behov och en lust fanns inom mig som jag förgäves försökte finna vad det var.

Det lustiga är att jag alltid har skrivit, det har nog varit mitt främsta kommunikativa medel sedan jag var liten. Dagbok började jag med redan som åttaåring, drömmen om att bli författare har funnits sedan skoltiden, och i mina olika arbeten har jag skrivit, även journalistiskt. Men skillnaden är att skrivandet saknade ett större syfte utanför uppdragens avgränsningar, jag hade inte funnit en mening driven av min nyfikenhet och mina värderingar.

Förra året fann jag detta syfte, vilket är orsaken till den markant ökade volymen och bredden på vad jag producerar i skriftlig form. Det har varit som att kranen som tidigare bara droppade, nu konstant flödar. Jag har äntligen en berättelse som jag tycker är värd att berätta. Jag har funnit något nytt och viktigt som jag vill att ni ska veta om – mina skickliga tidigmoderna kvinnor inom konst och kvalificerat hantverk och varför deras liv är viktiga idag. Om detta kommer ni att mer utförligt kunna läsa om i boken om Anna Maria Thelott, men ni har redan flera gånger fått inblickar i processen genom denna forskardagbok. Ni har verkligen varit med på min resa, tack för det!

Därför är det synd och kanske lite paradoxalt att detta blir mitt sista inlägg i denna forskardagbok på ett tag. Men jag måste fokusera på att skriva på boken som jag av flera anledningar endast har kunnat göra sporadiskt sedan jag skrev det förra inlägget här i maj. Jag har också ett nytt bloggprojekt med arbetsnamnet Historiehantverket på gång med början av nästa år som uteslutande är relaterat till mitt arbete med att identifiera och kontextualisera ett antal kvinnors liv, utbildning och verksamhet inom kvalificerat hantverk i 1700-talets Stockholm. Det kanske också är dags att ni får läsa om en annan humanistisk forskares vardag är på Humanistportalen ett tag.

Så tack för alla fina kommentarer jag hitintills fått via mejl och även här på Humanistportalen under det senaste året. Det har varit ett privilegium att ha er alla som läsare. Stort tack också till Jan von Bonsdorff och Azul Tarazona Machicao för redaktionellt och intellektuellt stöd. På återseende, här eller i ett av mina andra skrivforum!