Fig. 1. Olof Skötkonung 994–1022. Sigtuna. Penning ca. 997, myntmästare Dregr. Diameter 21 mm. Bilden visar myntets åtsida (framsida).
Fig. 1. Frånsidan (baksidan) på myntet ovan.
Mynt är någonting som vi alla använder dagligen, men få känner till att läran om (bl.a.) mynt heter numismatik. Här kommer jag också bara att behandla mynten. De första mynten präglades redan i slutet av 600-talet i grekiska kolonier i Mindre Asien. Seden spred sig därefter snabbt över medelhavsområdet och efterhand norrut. De äldsta mynten var präglade av en naturlig blandning av guld och silver (elektron) och under antiken präglades mynt i guld, silver eller koppar. Under medeltiden blev silver den huvudsakliga myntmetallen.
I Sverige kom man först i kontakt med mynt genom en import av romerska silvermynt (denarer) präglade under de första århundradena e.Kr. På 400–500-talen bestod importen enbart av romerska guldmynt (solidi). Vikingarna är främst kända för sina plundringar i England och Frankrike, men de mer än 250 000 vikingatida mynt från främst Kalifatet, Tyskland och England som hittats i Sverige visar entydigt att de allra flesta mynten importerats som ett resultat av handel. De importerade mynten användes främst i funktionen betalningsmedel baserat på vikten (mynten var tillverkade av nästan rent silver). De första svenska mynten präglades i Sigtuna under Olof Skötkonung (fig. 1). Denna äldsta myntning blev kortlivad (ca. 995–1030) och först fr.o.m. medeltiden blev myntningen kontinuerlig. På fastlandet präglades då länge enbart ensidiga mynt (brakteater) medan man på Gotland präglade tvåsidiga mynt.
Under stormaktstiden på 1600-talet förvärvade Sverige genom krig ett flertal landskap som tidigare hört till Danmark (Blekinge, Halland och Skåne) resp. Norge (Bohuslän, Härjedalen och Jämtland). Under medeltiden använde man där huvudsakligen danska resp. norska mynt, men de kommer inte att behandlas här. Under perioden 1332–1360 hörde Skåne till Sverige, men myntningen i Lund fortsatte att följa den lokala skånska mynträkningen under den svenska tiden.
Man brukar säga att Gustav Vasa 1523–1560 lade grunden till nationalstaten och att han byggde upp en statlig förvaltningsapparat. För myntningens del innebar hans regering att de tre nominaler som präglats under medeltidens slut (örtug, ½ örtug och penning) utökades med öre, mark och daler. De utländska mynt som kommit i cirkulation i södra Sverige under medeltidens slut trängdes nu också bort. Det kunde ske tack vare Sala silvergruva och de rikedomar som hade konfiskerats från kyrkan efter reformationen 1527. En annan naturresurs, Falu koppargruva, bidrog starkt till att Sverige kunde bli en stormakt på 1600-talet. Älvsborgs andra lösen (det kostade 1 miljon riksdaler att återlösa Älvsborg som danskarna erövrat 1612) betalades till stor del av exporterad koppar. När kopparpriset sjönk inleddes en enorm myntning av kopparmynt 1624. Eftersom kopparpriset fortsatte att sjunka uppstod snart två mynträkningar; en i silvermynt och en i kopparmynt.