Blod, rening och pånyttfödelse i judiska kvinnors liv

Av Lena Roos
Publicerad:2010-06-02 11:48

Genom århundradena har mikven, det rituella reningsbadet, haft en central plats i det judiska livet. Detta gäller särskilt för kvinnor som, enligt traditionell syn, förväntas uppsöka detta bad varje månad efter menstruationen. Utan en fungerande mikveh kan en av de mest centrala delarna av ett ortodoxt judiskt liv inte upprätthållas, nämligen det intrikata regelverk som fixerar när sex mellan makar är tillåtet respektive otillåtet. Denna artikel behandlar mikven, och traditioner och tolkningar kopplade till denna, från Bibeln och ända in i modern tid. Artikeln speglar också hur ett religionshistoriskt studium kan röra sig mellan de heliga texterna och det levda livet, mellan ideal och praktik, mellan traditionell efterlevnad och radikalt nytänkande. Den kommer att illustrera hur religiösa texter som tillkommit i en viss historisk kontext får konsekvenser för människors liv i helt andra kontexter, men även hur dessa senare arvtagare till traditionen brottas med texterna för att göra dem trovärdiga, möjliga och relevanta i en ny tid.

Mikven i Speyer

Mikven i den tyska staden Speyer nämns först 1128 och är en av de bäst bevarade medeltida mikvaot som finns.

Mikveh Beth-El

Modern mikveh, från synagogan Beth-El, i Birmingham, Alabama.

Mikveh Jewish University

Modern mikveh, från American Jewish University, Los Angeles.

En gammal judisk tradition säger att när en ny judisk församling grundas så ska man först bygga en mikveh, ett rituellt reningsbad. Först därefter ska man bygga en synagoga1. Den judiska bönen kräver ingen speciell byggnad, som måste vara konstruerad på ett särskilt sätt för att det rituella livet ska kunna ta sin början. Bönen kan förrättas i hemmet, i det fria, på bussen eller snart sagt varhelst man befinner sig så länge det inte finns några speciella omständigheter som omöjliggör det (till exempel att platsen är full av en annan religions gudabilder, och bönen därför skulle kunna uppfattas som tillbedjan av dessa gudar). Det rituella badet, däremot, är omgärdat av en rad regler som definierar hur det ska vara konstruerat, hur mycket vatten det ska innehålla, hur detta vatten ska samlas och hur själva badandet ska gå till. I modern tid används detta bad framför allt i tre sammanhang:

-    av kvinnor före bröllopet, efter barnafödsel och efter menstruation för att befria dem från den rituella orenhet som barnafödsel och menstruation medför. Denna rening möjliggör åter sexuella relationer (och annan fysisk kontakt) mellan kvinnan och hennes make.

-    av konvertiter till judendomen, som ett led i konverteringsritualet.

-    som en andlig förberedelse för religiöst firande, till exempel på sabbatskvällen eller inför firande av stora högtider, särskilt försoningsdagen (Jom Kippur)2.

Denna artikel kommer framför allt att fokusera på den första av dessa funktioner, vilket också förklarar den centrala funktion mikven har spelat genom tiderna. Utan en fungerande mikveh kan en av de mest centrala delarna av det judiska fromma livet, enligt traditionell syn, inte upprätthållas, nämligen det intrikata regelverk som fixerar när sex mellan makar är tillåtet respektive otillåtet. Artikeln kommer även att fokusera på vad denna tradition kan säga om kvinnors ställning inom judendomen, och hur kvinnor i olika situationer har tolkat halachans föreskrifter om reningsbad som en del av sin religiösa identitet.

Jag kommer att genom detta exempel försöka ge en introduktion till hur ett religionshistoriskt studium kan vara upplagt, hur religionshistoria rör sig mellan de heliga texterna och det levda livet, mellan ideal och praktik, mellan traditionell efterlevnad och radikalt nytänkande. Eftersom det övergripande temat för alla humanistportalens artiklar är ”förmodernitet” kommer denna artikel också särskilt fokusera på den alltid närvarande kopplingen mellan dåtid och nutid inom det religionshistoriska fältet3. Den kommer att illustrera hur religiösa texter som tillkommit i en viss historisk kontext får konsekvenser för människors liv i helt andra kontexter, men även hur dessa senare arvtagare till traditionen brottas med texterna för att göra dem trovärdiga, möjliga och relevanta i en ny tid.
 

1.Ilana Cristofar, ”Blood, water and the impure woman: Can Jewish women reconcile between ancient law and modern feminism?”, Southern California review of law and women’s studies, 10, 2000–2001, 467.
2.David Kotlar, Judith Baskin, Shimon Gibson, ”Mikveh”, Encyclopaedia Judaica, andra utgåvan, vol. 14, Detroit 2007, 225.
3.Jag kommer i denna artikel att diskutera några aspekter av kontinuitet och förändring i denna tradition. För en bredare bild av praxis och tolkningar i historia och samtid, se till exempel Women and water. Menstruation in Jewish life and law, Rahel Wasserfall (red.), Hannover och London.1999 eller Charlotte E. Fonrobert, Menstrual Purity. Rabbinic and Christian reconstructions of Biblical gender, Standford, CA 2000. Se även Mayim Rabim, en hemsida där judiska kvinnor från olika traditioner diskuterar frågor kopplade till systemet för sexuell renhet http://home.mayimrabim.com:443/about.html (länk från 2010/06/01, red. anm.).