Lilla biblioteket

Av Mia Skott
Publicerad:2013-04-19 11:45
Biblioteket.

Lilla biblioteket. Foto: Mia Skott.

18 april 2013

Det är jag och målarinnan och gravören Anna Maria Thelott (c1683–1710) igen. Och jag städar ”Lilla biblioteket” (halva sovrummet) för det är där jag vill sitta för att äntligen skriva klart boken. Jag investerar några timmar för att göra det fint, rent och utan alltför mycket distraherande prylar liggandes omkring. Men lite saker gör ingenting, det får inte bli sterilt, vilket är en omöjlighet i alla fall, eftersom jag är något av en samlare på allehanda märkliga och gamla ting. Jag har heller aldrig välsignats med förmågan att kunna kasta saker och papper eftersom de gör att jag kan minnas. Ofta tänker jag också på alla historiska personer jag forskat om, som om de hade varit mer försiktiga med sina ägodelar kanske efterlämnat fler nycklar till att förklara deras liv. Inte för att jag tror att någon kommer att försöka pussla ihop mitt liv så som jag gör med Anna Marias.

Ända till i augusti ska jag arbeta med boken som handlar lika mycket om Anna Maria som om mig som forskare, ensamstående mamma och kvinna. Våra liv speglas i varandra allteftersom jag finner fler källor om Anna Maria, och på detta sätt lyfts skillnader och likheter fram då och nu. ”Lilla biblioteket” ska vara mission control, där kommer jag att sitta mest, men för miljöombyte kommer jag även ibland att arbeta på Kungliga Biblioteket eller på mitt kontor på Historiska institutionen, Uppsala universitet.

Städningen och röjningen kommer att fortsätta i lägenhetens övriga rum de närmaste dagarna så att jag med ro kan vistas i hemmet utan att känna kravet på att ta till kvasten och trasan i parti och minut. Sedan kommer jag att kunna äta och göra kaffe när jag vill, gå i myskläder hela dagarna och skriva vid det vackra engelska skrivbordet från förra sekelskiftet (som kom i min ägo på ett helt fantastiskt sätt, men det berättar jag om en annan gång) omgärdat av mörka ekhyllor fyllda till bristningsgränsen av böcker.  Då och då kan jag ta blicken från datorns skärm för att titta upp mot de hundraåriga hustaken på andra sidan Rundelsgränd och bara njuta av det faktum att jag är privilegierad som har möjlighet att skriva klart denna bok som varit en dröm så länge. Drömmen är nu sann, snart är förhoppningsvis boken i min hand.