Ornament och ornamentstick från renässans till nyklassicism

Av Lars Olof Larsson
Publicerad:2010-08-19 12:25

Ingen kultur är tänkbar utan ornament. Människor har i alla tider smyckat sina byggnader, sina bruks- och prydnadsföremål och ofta även sig själva med mönster och ornament. Att ornamentet hör till den mänskliga kulturens eviga följeslagare betyder emellertid inte att dess betydelse varit konstant. Man kan i historien urskilja epoker och miljöer med en särskilt högt utvecklad ornamentkultur medan andra förhåller sig ganska reserverat till all ornamentik. Dit hör utan tvekan vår egen tid, även om man på senare år kan observera att ornamentet är på väg tillbaka. Det är ändå knappast någon överdrift att säga att de senaste hundra åren inneburit en kris för ornamentiken. När våra moderna bruksföremål pryds av ornament uppfattar vi det väl fortfarande oftast som ett utslag av billig smak. Och den moderna arkitekturen kan visserligen mycket väl smyckas med mönster, t.ex. i form av materialväxling i fasaden, men den har sällan eller aldrig plats för ornament. Ornament och mönster inte är alltså inte riktigt samma sak. I dagligt tal använder vi kanske ofta orden som i stort sett likvärdiga begrepp men de är inte synonymer. Både mönster och ornament har båda visserligen en smyckande funktion och gränsen mellan dem är ofta flytande. Skillnaden ligger mer på det strukturella än på det funktionella eller motiviska planet. Generellt kan man säga att mönstret fyller en yta utan någon föregiven formal begränsning. Tapet- och textilmönster är typiska exempel på det. Ornamentet underkastar sig däremot bestämda formala begränsninger, det bildar t.ex. en fris, det grupperar sig kring en symmetriaxel eller inom en ram. Tänker vi nu på hur t.ex. tapetmönster ofta är komponerade, ser vi emellertid att mönster kan vara sammansatta av ornament som då bildar mönstrets motiv.

Ornament och mönster kan vara mycket långlivade och de kan uppträda i olika kulturer i likartad skepnad men ändå helt oberoende av varandra. Det gäller t.ex. för sådana motiv som har sitt ursprung i en viss framställningsteknik, t.ex. flätverk eller karvsnitt. Andra har en mer växlande historia. I regel är både ornament och mönster mycket tidsbundna. De återspeglar sin epoks kulturella ambitioner och de är ett troget uttryck för dess estetiska preferenser; ornamentiken hör t.ex. till de säkraste kriterierna när det gäller att datera föremål från äldre tider.