Krig och kulturmöte

Av Anders Andrén
Publicerad:2010-03-15 11:49
Runstenar.

Fig. 1. Runstenar vid monumentet från Hunnestad i södra Skåne. Bilden visar resta och liggande runstenar med bilder av bl. a. en man med hjälm och yxa.

Strax söder om Eds kyrka i Uppland, vid den västra stranden av Edsviken, ligger ett stort stenblock. På två sidor av blocket är ormslingor med runor inhuggna. I den ena slingan står att ”Ragnvald lät rista runor efter Fastvi, sin moder, Onäms dotter. Hon dog i Ed. Gud hjälpe hennes ande”. I den andra mindre slingan står att ”Runorna lät Ragnvald rista. Han var i Grekland, han var 'lidens främste' (krigarföljets hövding)”.

Runblocket i Ed dateras den sista tredjedelen av 1000-talet. Det är ett av många exempel som visar att skandinaver var värvade till det kejserliga gardet och den kejserliga armén i Konstantinopel under 900-, 1000- och 1100-talen. Att nordbor tillhörde väringagardet i Miklagård (”den stora staden”), som skandinaverna kallade Konstantinopel, framgår av runstenar, isländska texter och bysantinska uppgifter. Bara i Mälarlandskapen finns 25 runstenar, där det nämns att män har varit eller dött i Grekland. Skandinaver har också lämnat efter sig enstaka spår i det bysantiska riket. De har klottrat runor på gallerivåningen i den väldiga Hagia Sophia-kyrkan i Konstantinopel och ristat en lång inskrift på ett marmorlejon i Atens hamnstad Pireus vilket på 1600-talet flyttades till Venedig.

Den bysantinske historieskrivaren Michael Psellos beskriver i samband med händelser på 1050-talet de barbariska nordmännen som ”fruktansvärda såväl till utseende som till utstyrsel”, med blåa ögon, långa spjut och eneggade stridsyxor. Särskilt yxorna, som bars på axeln med eggen uppåt, var ett utmärkande drag, eftersom Psellos flera gånger omtalar den kejserliga livvakten med formuleringen ”de med yxan på höger axel”. Just denna gest är även återgiven på en runsten i det stora monumentet från Hunnestad i södra Skåne (se fig. 1). Den idag delvis förstörda runstenen visar en man med hjälm, fotsid kappa och en yxa på höger axel. Stenen var rest över bröderna Ro och Lekfröd, vilka var söner till en viss Gunne Hand. Det nämns inte uttryckligen att bröderna hade varit i Grekland, men den yxbärande mannen mitt på stenen måste för dåtidens betraktare ha gett associationer till just yxbärarna i Miklagård. 

Den mest kände väringen var Harald Sigurdsson, som omtalas i såväl bysantinska som isländska källor. Han kom år 1034 till Konstantinopel med en grupp på 500 krigare. Gruppen deltog i strider på Sicilien, i södra Italien, i Bulgarien och troligen i Mindre Asien. Efter en period i fängelse lämnade Harald Sigurdsson Konstantinopel 1043. Han blev norsk kung 1045 med tillnamnet Hårdråde och föll i slaget vid Stamford Bridge 1066 i ett försök att erövra England. Även Ragnvald i Ed bör ha varit en i dåtiden välkänd person, eftersom han liksom Harald hade varit ”lidens främste”. Namnet Ragnvald var mycket ovanligt i Sverige men är känt från kungasläkter under 1000- och 1100-talet. Det antyder aristokratiska kopplingar även för Ragnvald i Ed.