Efter att ha läst Katarina Ek-Nilssons artikel ”En ledig dag i början av sommaren” har några tankar och frågor gjort sig påminda. Ek-Nilsson har analyserat ett frågelistmaterial som tar upp synen på att göra den 6 juni till svensk nationaldag. Hon poängterar att detta fält kräver ett fördjupat studium, vilket man kan instämma i. Ändå kan frågelistsvaren peka på vissa tendenser som är belysande när det bland annat gäller genusproblematiken.
Det man först och främst slås av är att det huvudsakligen är medelålders och äldre kvinnor som besvarat frågelistan. Det är emellertid en generell tendens när det gäller frågelistor och inte något speciellt i detta fall (Hagström & Marander Eklund 2005). Kvinnorna som besvarat just denna frågelista har för övrigt en akademisk bakgrund, vilket antyder att de är förhållandevis vana att uttrycka sig i tal och skrift. Majoriteten av dessa kvinnliga frågelistbesvarare, eller skribenter, är negativt inställda till en arbetsfri nationaldag, d.v.s. en nationaldag som gjorts till helgdag.
Att Sverige under flera hundra år inte varit drabbat av krig och därmed inte hotats som nation, framhålls å ena sidan som ett skäl till att vi inte har någon större anledning att fira en särskild nationaldag. Just detta faktum framhålls dock, å andra sidan, av andra – och manliga – skribenter som ett argument för att verkligen fira denna dag, vilket får läsaren att fundera på om det är vanligare att män uppskattar nationaldagsfirandet än att kvinnor gör det. Eller är det bara ett utslag av slumpen i detta begränsade material? Värt att notera i de positivt hållna svaren är för övrigt ett visst språkbruk, som uttrycker tacksamhet över ”vårt kära fosterland” och en glädje över att få lyssna till ”patriotiska visor” och ”glad militärmusik”. Är en sådan retorik typiskt manlig? blir följdfrågan. Nej, inte nödvändigtvis även om vi slentrianmässigt kanske tänker i sådana banor och även om tendensen i frågelistmaterialet är sådan.
Det är således flera tankar och frågor som väcks, när man läser Ek-Nilssons artikel. Tolkningen av frågelistsvaren kan sannolikt berikas ytterligare om man förutom genusaspekten också ser till aspekter såsom generation, etnisk, religiös och social bakgrund. Hur gammal man är, vilken bakgrund och politisk uppfattning man har torde t.ex. påverka synen på det svenska nationaldagsfirandet. Människor som växte upp under den s.k. kristiden, det vill säga under andra världskriget, kanske känner större tacksamhet över att Sverige förskonades från kriget, eftersom man levde i dess närhet, än unga människor. Detta kan för somliga vara en anledning till att man vill fira nationaldagen. Vi får emellertid inte glömma att det i Sverige idag finns många unga människor, som har erfarenhet av olika krigshärdar i världen. Huruvida dessa ”nya” svenskar är benägna att fira den svenska nationaldagen, särskilt om den kopplas samman med medborgarceremonier, vore det intressant att få veta mera om. Ytterligare forskning på området välkomnas därför.
Slutligen kan jag inte låta bli att fundera en smula på kungafamiljens medverkan vid nationaldagsfirandet på Skansen i termer av genus. Framstår inte drottningen och prinsessorna som kvinnligt ”emblematiska”, där de framträder i sina sverigedräkter, blomsterhyllade och vinkande? Och kommer detta scenframträdande att få delvis andra förtecken i framtiden, när statsöverhuvudet är en kvinna och hennes make förväntas gå några steg bakom i hennes kölvatten? Ja, så kan en artikel om det svenska nationaldagsfirandet väcka genusfrågor som berör så vitt skilda områden som vilka frågelistbesvararna är (ofta kvinnor), vilka som ser positivt på nationaldagsfirandet (män?) och hur kungafamiljen genuskodas och framträder vi nationaldagsperformansen på Artur Hazelius Skansen.
Referens
Hagström, Charlotte & Marander-Eklund, Lena, 2005: Frågelistan som källa och metod. Lund: Studentlitteratur.