Heraldik: grafisk design med medeltida rötter

Av Henrik Klackenberg
Publicerad:2012-09-17 13:10

Heraldik är läran om vapensköldar och samtidigt en konstform. Det är också en form av visuell kommunikation, som vi möter varje dag, utan att reflektera över det. Heraldiken förekommer i gaturummets skyltar, tidningarnas platsannonser och som ikoner i våra datorer. Här kan du läsa om heraldikens medeltida ursprung, om hur en vapensköld är komponerad och om heraldiken i forskning och förvaltning.

Fig. 1.

Fig. 1. Vapen för Knivsta kommun, modellritning av Riksarkivet 2003.

Fig. 2.

Fig. 2. Sköld från 1380-talet med ätten Svinakulas vapen, Kristdala kyrka, Småland.

Heraldik är ett ord som för de flesta leder tanken till feodalsamhälle och medeltid. Man förbiser då att det är en ännu idag högst levande visuell kommunikationsform och att vi numera förmodligen ser fler heraldiska bilder än vad de medeltida människorna gjorde. Varje dag när man slår upp morgontidningens platsannonser möter man mängder av heraldiska vapen för kommuner och myndigheter och detsamma gäller på organisationernas hemsidor och brevpapper. Den kommunala busstrafikens väntkurer är liksom brunnslock och papperskorgar ofta dekorerade med kommunens vapen (fig.1). På de offentliga byggnadernas fasader och på gaturummets skyltar möter man också heraldiska motiv. Längs våra vägar markeras läns- och kommungränserna av skyltar med såväl namn som vapen. Ja, när man väl fått upp ögonen för saken upptäcker man heraldiska bilder överallt i vardagen. Och den som ägnar helgdagen åt att besöka kyrkan har goda möjligheter att upptäcka bördstolta, adliga begravningsvapen på väggarna. Det är om uppkomsten och tillämpningen av detta system för visuell kommunikation som denna text handlar.

Från krigarsköld till heraldisk sköld

Heraldiken har således medeltida rötter och det är en fascinerande tanke att ett system för att uttrycka identitet i färg och form tillämpas än idag efter regler som utvecklades för så länge sedan i ett helt annat samhälle. Alla historiska samhällen har hållit sig med någon form av system av kännetecken och symboler, men den speciella form vi kallar heraldik utvecklades i Västeuropa under 1100-talets första hälft och kom till Sverige på 1200-talet. Upphovet brukar förklaras med de beridna krigarnas behov av att kunna skilja vän från fiende i stridens rök och damm. Det tidiga 1100-talet var liksom hela medeltiden en våldsam tid med ständiga fejder och krigståg. Inte minst kända är de korståg som samlade stora skaror. För de beridna krigarna, som var en såväl militärt som socialt dominerande grupp, hade den militärtekniska utvecklingen lett fram till en ny typ av hjälm som täckte krigarens ansikte och därför krävde nya metoder för identifiering. Skölden kunde då dekoreras med olika typer av tecken och bilder som blev till kännetecken för personer, släkter, städer eller riken.

Redan före 1200 hade inom heraldiken utvecklats vissa regler eller traditioner för kontrasterande färger, speciella former och motiv som vi tillämpar än idag. De heraldiska reglerna har en enkel funktionell förklaring, som blir begriplig om man betänker heraldikens medeltida ursprung: sköldar bemålade med tydliga motiv i kontrasterande färger ska identifieras i ryttarstridens eller tornerspelets rök och damm.

De komplexa vapensköldar med många bildfält och detaljerade figurer, som vi känner från senare sekler, vittnar om att den heraldiska skölden då inte längre är densamma som den fysiska skölden. Denna utveckling har också lett till att de heraldiska sköldarna utvecklats i takt med seklernas varierade konststilar för att efter medeltiden bli alltmer sirligt utformade konstverk fjärran från den ursprungliga sköldens dubbla funktioner som skyddsvapen och kännetecken.

De äldsta medeltida vapnen målades på krigarnas sköldar och komponerades utan större komplexitet. Motivet var gärna en figur ur det verkliga eller inbillade djurriket eller också ur krigarens egen värld (fig. 2). Det kunde också vara ett enkelt geometriskt mönster. Avsikten var den gången att skapa en tydlig bild som medgav en snabb identifiering av sköldens bärare. När skölden efter medeltiden inte längre var en del av krigarens utrustning blev sköldformen kvar som en relikt, men enbart med funktionen att vara ram för ett kännetecken. Medeltidens bemålade sköldar bars på 1600-talet inte längre i strid, men bilden av en vapensköld kunde användas i många olika sammanhang och med samma syfte. Vi möter i stormaktstidens Sverige heraldik i form av fanor och begravningsvapen i kyrkan, vapensköldar på vagnar, vapen och byggnader, i sigill, på mynt, knappar, porslin, glas och mycket annat, allt med samma syfte: en bild som uttrycker identitet eller tillhörighet.

Vapensköldens ursprung i de medeltida krigarnas värld och omvandling till att bli ett kännetecken att använda i alla möjliga sammanhang måste man ha i minnet för att förstå hur en vapensköld är komponerad. Utvecklingen har gått från de enkla medeltida formerna med geometriska mönster eller en enkel figur på skölden till senare seklers ibland mycket komplicerade former. Vapensköldarna syftade då till att i bild uttrycka komplexa genealogiska relationer och territoriella pretentioner. Under senare hälften av 1900-talet har man i Skandinavien återvänt till den medeltida enkelheten och tydligheten när nya vapen skapas för kommuner och statliga myndigheter.