Sverige i världen: Minnet av drottning Christina och hennes lands stormaktstid

Av Marie-Louise Rodén
Publicerad:2010-03-16 20:55

I denna presentation ges en bild av forskning i historiska arkiv men också av de samlingar som varit väsentliga inte bara för att dokumentera drottning Christinas (1626-1689) senare liv i exil i Italien, men även Sveriges bredare internationella kontakter under Stormaktstiden.

Christina

Drottning Christina, porträtt av Sébastien Bourdon (1616–1671), Nationalmuseum, Svenska porträttarkivet, NM 1072.

Friherre Carl Bildt

Teckning i tusch av friherre Carl Bildt (1850–1931). Svenska institutet i Rom. Foto: Astrid Capoferro.

Interaktionen mellan politiska och religiösa konflikter i det förflutna – någonting som är aktuellt även i dagens samhälle – har fascinerat mig sedan jag först började studera historia. Sådana konflikter präglade alldeles särskilt den tidigmoderna perioden, som omfattar seklerna 1500 till 1700. I den äldre historieskrivningen kallades denna period ”konfessionsstridernas epok” och de givna ramarna var Reformationens införande 1517 och Trettioåriga krigets slut genom Westfaliska freden 1648. Intresset för epoken ledde mig till forskning om drottning Christina (1626-89, regerade 1632-54), den svenska regent vars levnadsbana så tydligt reflekterar de religiösa såväl som politiska frågor som präglade hennes tid. Hon var den enda legitima arvingen till Gustav II Adolf, som i samband med Sveriges inträde i Trettioåriga kriget 1630 fick tillmälet ”protestantismens försvarare”. Någon månad innan dotterns sexårsdag avled kungen vid slaget i Lützen. Christina regerade således under en förmyndarstyrelse från 1632 till 1644 då hon blev myndig, men hennes personliga regering varade bara ett decennium. Hon abdikerade 1654, övergick till katolicismen och tillbringade resten av sitt liv huvudsakligen i påvestaden Rom där hon avled 1689.

Mina forskarstudier ägde rum vid Princeton University i U.S.A. där min handledare, Theodore K. Rabb, var expert på 1600-talet med ett utpräglat intresse för svensk historia. Hans tidiga forskningsinsatser handlade om Trettioåriga kriget och han ansåg det vara en brist att ingen originell grundforskning om Christina dittills hade publicerats på engelska.1 En genomgång av den omfångsrika biografiska litteraturen visade att det ännu fanns en stor lucka i våra kunskaper. Christinas liv i Italien efter tronavsägelsen hade inte studerats ingående i modern tid och presenterades vanligtvis som en epilog till den korta regenttiden i Sverige. Hennes kulturella engagemang och omfattande mecenatskap under Romtiden hade visserligen behandlats i specialiserade studier, men om man ville läsa någonting om hennes fortsatta politiska karriär och särskilt hennes bidrag till den katolska kyrkopolitiken, fick man vända sig till böcker som publicerats kring förra sekelskiftet. Friherre Carl Bildt (1850-1931) hade varit Sveriges och Norges sändebud i Italien 1889-1902 och representerade Sverige i samma land 1905-20. Hans större verk om Christina publicerades 1899 och 1906 och var författade på franska – det skriftspråk drottningen själv helst använde.2 Dessa gedigna men föråldrade verk var ännu på 1980-talet grundläggande för presentationen av Christinas Romtid och användes därför flitigt både av fackhistoriker och mer populärvetenskapligt inriktade levnadstecknare. Bildts studier blev utgångspunkten för min forskning, som kommit att handla lika mycket om drottningens sociala kontext i barocktidevarvets Rom som om hennes person.

I denna presentation hoppas jag ge en bild av forskning i historiska arkiv men också av de samlingar som varit väsentliga inte bara för att dokumentera drottning Christinas senare liv, men även Sveriges bredare internationella kontakter under Stormaktstiden. Flera av de samlingar som skall diskuteras var i privat ägo fram till 1900-talet – vissa så sent som till 1985 och 1994 – och det har därför först på senare år varit möjligt att besvara vissa frågor inom det aktuella forskningsområdet.

1.Theodore K. Rabb, The Thirty Years’ War: Problems of Motive, Extent, and Effect (Boston 1964); idem, The Struggle för Stability in Early Modern Europe (Oxford / New York 1975).
2.Carl Bildt, Christine de Suède et le Cardinal Azzolino (Paris 1899); idem, Christine de Suède et le Conclave de Clément X (Paris 1906).