I ett upprop (19/2) kritiserade vi Skolverkets förslag till historieundervisning för att vara trångsynt, eftersom bara tiden efter år 800 kommer att beröras. Nu (1/3) har två av de ansvariga, Per Eliasson och Kenneth Nordgren, svarat att vårt upprop inte är meningsfullt och saknar realism i förhållande till verklighetens klassrum. Svaret är förutsägbart men också sorgligt, eftersom författarna inte vill diskutera historieundervisningens kunskapsinnehåll utan i stället hänvisar till prioriteringar.
Utgångspunkten för Skolverkets förslag tycks vara att historien är given på förhand, vilket innebär att få timmar kräver hårda kronologiska prioriteringar. Eftersom yngre historia uppfattas som mer relevant än äldre historia blir detta utslagsgivande för prioriteringarna. Men prioriteringar är alltid nödvändiga – i alla undervisningsformer och på alla nivåer – och därför måste diskussionen utgå från en helt annan punkt.
Debatten måste börja med frågor om vad som är relevant historia. Eftersom hela mänsklighetens förflutna är närvarande i nutiden finns det inga givna svar på dessa frågor. Ibland räcker det med femtio års tillbakablick, men lika ofta behövs ett tvåtusenårigt perspektiv, för att det relevanta historiska sammanhanget ska framträda. Därför fordras tydliga argument för olika synsätt på historia och historieundervisning, innan de alltid nödvändiga prioriteringarna genomförs.
Vi menar att dagens globaliserade värld kräver en helt annan form av historisk förståelse än tidigare. Skolämnet bör inte bara gälla modern svensk och europeisk historia utan måste på allvar omfatta avlägsna världar i tid och rum. Att begränsa historieundervisningen till enbart tiden efter år 800 skulle vara att svika eleverna inför framtiden.
Anders Andrén, professor i arkeologi vid Stockholms universitet
Anders Cullhed, professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet
Eva Rystedt, professor i antikens kultur och samhällsliv vid Lunds universitet
Per Eliassons och Kenneth Nordgrens artikel finns att läsa här.