Tanter och gubbar

Av Karin Lövgren
Publicerad:2013-01-31 18:11
Dam med handväska.

Dam slår nynazist med handväska vid demonstration i Växjö 1985. Årets bild 1985, Århundradets Bild (1900-talet). Foto: Hans Runesson.

Paradoxer

Hur kan vi förstå att tanten hyllas och lyfts fram som en förebild just nu. Vilka samtidsfrågor är det som aktualiseras och debatteras genom denna stereotyp? Här finns ett antal pusselbitar: förskjutningar i normer då det gäller livsförloppet och åldersrelaterade stadier, demografiska förändringar, ett samhällssystem i förvandling, en nostalgiserande blick på tidigare samhälle.

På många sätt har livsförloppet förändrats.2 Där människor tidigare sågs som vuxna efter konfirmationen har vuxenhet förskjutits – när är man egentligen vuxen och vad utmärker en vuxen, är frågor som diskuteras, bland annat i medierna. Unga anklagas för att inte vilja bli vuxna. Begrepp som Peter Pan-generationen eller Förtis har myntats för den som i fyrtioårsåldern fortfarande lever som en ungdom, inte vuxit upp, evigt ung. Samtidigt har trösklarna till vuxenvärlden höjts. Det är svårare för unga att få inträde på såväl arbetsmarknad som bostadsmarknad. Arbetsmarknaden beskrivs som mer flexibel. Människor kunde tidigare arbeta i många år, kanske ett helt arbetsliv, på samma arbetsplats, medan det i dag är vanligare att byta arbetsplats, att varva arbete med studier, men där också anställningsformerna för flera blivit otryggare, med visstidsanställningar och perioder av arbetslöshet. Även familjebildandet har blivit mer flexibelt. Flera bildar ny familj och får barn i flera kullar. Det finns de som menar att dagens barn å ena sidan hålls kvar längre i beroendeställning till vuxna och å andra sidan inte får vara barn utan tidigt kommer att leva som unga vuxna och dela musik- och klädstil med vuxenvärlden. En del forskare menar att en diffus medelålder har brett ut sig allt mer över livsloppet, med en allt mer förskjuten äldreperiod. Då livsloppet förändras medför det omförhandlingar av roller. Där tidigare en kvinna sågs som tillhörig äldrekategorin, efter säg femtio fyllda, med tydliga om än snäva normer för hur hon skulle leva upp till rollen då det gällde exempelvis klädsel eller uppförande, är hon idag friare att iscensätta sig själv. Där man i tidigare historiska perioder tryggt kunde klä sig enligt de normer som gällde och som följde det mode och de konsumtionsideal som rådde då – kanske i vad vi idag skulle beskriva som tantig stil – så råder idag med uppluckrade normer en större osäkerhet.3 Med förskjutningar i vad livsloppet ges för innebörder väcks också en villrådighet som återspeglas inte minst i medierade debatter: hur ska man klä sig som medelålders kvinna? Är man fortfarande att betrakta som ung eller kan ens klädsel och uppförande betraktas som förnekande av ålder och därmed riskera att fördömas och kritiseras som löjlig eller patetisk?

Äldrefasen har å andra sidan blivit längre, med människor som lever både friskare och längre än tidigare. Begrepp som tredje åldern och fjärde åldern, eller yngre äldre och äldre äldre, används för att göra skillnad mellan den äldre friske, med ekonomiska resurser och fri tid, och den äldre sjuka, sköra, i behov av vård och omsorg. I dagens samhälle beskrivs en grupp yngre äldre som de som har tillgång till ekonomiska medel, som har konsumtionsförmåga – och konsumtionsvana – och som har fritid att ägna sig åt självförverkligande. I till exempel Kairos Futures framtidsprognoser, där denna grupp kallas Rekordgenerationen, sägs att detta är den första kohort som har haft två frihetsperioder – den första i sin ungdoms tonår, därefter har livet bestått av en period av ansvar och åtaganden – med arbete och barn att försörja – för att nu, som nyblivna pensionärer, ha en andra frihetsperiod då man generellt har god hälsa och konsumtionskraft, innan nästa stadium inträder, då man är mer beroende av andra för vård och omsorg.4I morgondagens samhälle kommer å andra sidan många människor att arbeta längre. Pensioneringen ska ske mer flexibelt.

Det finns tydliga band mellan demografi och kulturella föreställningar om roller och innebörder, exempelvis då det gäller hur olika generationer tillskrivs egenskaper – och förväntningar. I talet om den yngre äldre återspeglas både medicinska framsteg, förändringar i näringsintag som medfört bättre hälsa och längre livslängd, tillsammans med ett förändrat arbetsliv där kroppen, åtminstone i västvärlden, är utsatt för mindre slitage, vilket också medfört möjligheter till ett friskare åldrande. Själva antalet människor som per definition kommer att ingå i äldrekategorin, många gånger definierat som över pensionsåldern, bidrar till ett ökat intresse för vad åldrandet innebär och hur äldres roller, status och identitet kan förstås.

I en samtid där demografi diskuteras i termer av en hotande äldrebomb, beskrivs som en apokalyps som kommer att kräva resurser och där en allt smalare midja i befolkningspyramiden sägs komma att vackla under trycket av försörjningskrav5; där äldrevården skakats av skandaler kring indragna blöjbyten och penningöverföringar till skatteparadis, kan det förefalla paradoxalt att det är just tanten som en äldre kvinnlig figur som används för att debattera olika aktuella frågor. Det är dock inte den äldre sängbundna, vårdbehövande kvinnan, som hyllas i tantskildringarna utan vår barndoms älskade mostrar, som vi med barnets blick upprättar och prisar.

Det är troligen det flexibla, tänjbara, rymliga i tant-begreppet som gör det möjligt. Tanten som stereotyp gör ett ifrågasättande och debatterande av samtidsangelägna frågor uppnåeligt. Livspussel, livsstil, könsroller, konsumtion och återbruk och ålderskontrakt diskuteras med tanten som katalysator. Men tanten som tankefigur riskerar att dölja lika mycket som hon gör synligt. Talar vi ens om samma sak då vi talar om tanter?

2.Se Lövgren (2009); Närvänen (2009); Öberg (2002).
3.Twigg (2010).
4.Rekordgenerationen (2005).
5.I Lundgren och Ljuslinder (2011) analyseras hur den åldrande befolkningen framställs i svenska nyhetsmedier.