Fig. 12. Rekonstruktion av den medeltida byggnadsfasen i Eketorps borg på Öland. Borg 1998, s. 67, fig. 50.
Fig. 13. Erik Knutsson 1208–1216. Nyköping (V. Aros). Penning ca. 1210. Diameter 16 mm.
Mynten berättar - tre exempel
Dateringen av den medeltida befästningen Eketorp på Öland
På Öland finns det 21 fornborgar från äldre järnålder, varav fem också har använts under medeltiden. När en av dessa, Eketorp, grävdes ut hittades bl.a. 19.664 fynd från det medeltida skedet (ett fåtal av dessa var från vikingatiden). Fyndspridningen gjorde det möjliga att se var i borgen som olika aktiviteter ägt rum. T.ex. fanns det ett område som användes för stallar, i ett annat fanns köket o.s.v. (fig. 12)
Fynden är som regel svåra att datera närmare. Nycklar, kammar m.m. förekommer i ett antal olika typer, men varje enskild typ tillverkades under lång tid och de överlappar ofta varandra. Mynten utgör ett undantag eftersom de är lätta att datera. Sammanlagt hittades 437 mynt, varav sju depåfynd och 70 lösfunna mynt. Myntfynden ger precisa dateringar som gör att det är möjligt att datera borgens användningstid till ca. 1170-1250. Det stora antalet lösfunna mynt visar att man hanterat mynt i omfattande utsträckning i borgen. Antalet mynt från olika perioder kan därför visa vilken aktivitetsnivå som rådde under olika delar av borgens användningstid. De visar att det fanns ett inledande skede med hög aktivitet i borgen fram till ca. 1220, följt av en avslutande period med betydligt lägre aktivitet i borgen.
Myntfynden från de medeltida skedena i fornborgarna Gråborg och Triberga är betydligt färre p.g.a. att de arkeologiska utgrävningarna där har varit av begränsad omfattning. Myntfynden från dessa grävningar pekar emellertid på att de utnyttjats åtminstone under samma tid som aktiviteten var hög i Eketorp. Det gör det troligt att även de medeltida skedena i Bårby borg och Vedby borg är från samma tid. Härtill kommer Borgholms slott under samma tid. Vad som ligger bakom denna intensiva borgaktivitet på Öland under decennierna kring 1200 återstår att förklara.
Aros, men vilket Aros?
En brakteattyp präglad ca 1210 efter svealändsk mynträkning visar ett kors med bokstäverna AROS i korsvinklarna (fig. 13). Aros betyder åmynning och i det medeltida Sverige finns Västra Aros, som numera heter Västerås, samt Östra Aros som på 1200-talet ändrade namn till Uppsala. Det var omväxlande en av dessa två orter som man diskuterade som tänkbar myntort för denna brakteat. Frågan tog en helt ny vändning, när man 1964 i samband med utgrävningar i Nyköping hittade myntningsunderlag i bly från tillverkningen. Det fanns då två möjliga tolkningar. Den ena var att myntningen hade varit ambulerande eftersom det vid denna tid inte fanns någon huvudstad i Sverige, utan kungen och hans sällskap befann sig närmast ständigt på resor till olika möten runtom i landet. Myntverket med personal skulle med andra ord ha följt med kungen på hans resor och sen präglade man mynt när man gjorde längre uppehåll. Den andra tolkningen var att Nyköping från början hette Aros, d.v.s. i praktiken Södra Aros, även om detta namn inte är belagt i något annat skriftligt material. Det finns flera skäl som starkt talar för att den andra tolkningen är den korrekta. Aros betyder åmynning och Nyköping ligger vid en åmynning. Namnet Nyköping visar också att orten tidigare sannolikt haft ett annat namn. Slutligen finns det en mynttyp som kan dateras till ca. 1230 med bokstaven k och inskriften NVCOPIE (det latinska namnet för Nyköping). Slutsatsen blir att det i början av 1200-talet fanns tre orter som hette Aros, vilket måste ha skapat stora problem. Av de två tidigare kända bytte en (Östra Aros) namn till Uppsala, medan den andra fick behålla namnet Västerås (Västra Aros). Dessförinnan hade Södra Aros sannolikt på 1220-talet fått byta namn till Nyköping.