Litteratur för folket? Det tryckta ordets intåg i det tidigmoderna Tyskland

Av Elisabeth Wåghäll Nivre
Publicerad:2011-12-27 16:32
Titelsida till Faustboken.

Fig. 12. Titelsida till Historia von D. Johan Fausten, kopia av utgåvan publicerad 1587.

I Häxhammaren blir den vanligast förekommande häxan en sexuellt utmanande kvinna med diaboliska drag, vilket kom att prägla bilden av häxan också i folktron. Texter som Häxhammaren kunde visserligen inte läsas av någon stor publik, de var reserverade för en latinkunnig lärd läsekrets. Deras innehåll kunde dock berättas och återberättas och tjäna som stoff för texter på folkspråket. Intresset för att skriva om häxor och häxkonster återfinns under senare delen av 1400-talet och under 1500-talet både hos akademiker, teologer och lekmän, och sörjde för att åsikter snabbt kunde reproduceras. I det tyska riket minskade visserligen utgivningen av denna typ av texter under reformationens mest aktiva år men under senare delen av 1500-talet ökade de åter i antal.

1587 gavs för första gången den kanske mest kända tyskspråkiga berättelsen om djävulens makt över människan ut: Historia von D. Johann Fausten, tryckt i Frankfurt am Main. Boken ligger till grund bl.a. för Goethes Faustdiktning men den ursprungliga Faustfiguren ges inte något hopp om frälsning när han ingår en pakt med djävulen. Den av Goethe skildrade vadslagningen var knappast tänkbar i ett samhälle där människan inte tilläts mäta sig med Gud. Fausts oförmåga att ta till sig den lutherska lärans tro på Guds nåd gör honom till en obotlig syndare. Även om Faust snabbt kommer till insikt om att han har träffat helt fel val i livet är han in i det sista övertygad om att hans synder är för svåra för att han ska finna förlåtelse hos Gud, och han dör en plågsam död när djävulen hämtar honom efter tjugofyra år. Endast hans söndertrasade kropp finns kvar för eftervärlden att beskåda.

Das Hirn klebte an der Wandt / weil jn der Teuffel von einer Wandt zur anderen geschlagen hatte. Es lagen auch seine Augen vnd etliche Zaeen allda / ein greulich vnd erschrecklich Spectackel. […] Letzlich aber funden sie seinen Leib heraussen bey dem Mist liegen / welcher greuwlich anzusehen war / dann jhme der Kopff vnnd alle Glieder schlotterten. (Historia von D. Johann Fausten 122–123)

Hjärnan klibbade mot väggen / eftersom djävulen hade slungat honom [Faust] från en vägg till nästa. Där låg också hans ögon och flera tänder utspridda / det var ett gruvligt och förfärligt spektakel att beskåda. […] Till slut fann de [Fausts studenter] hans kropp ute på dyngstacken / och den var fruktansvärd att se, eftersom hans huvud och alla leder darrade.

Med tanke på den snabba spridningen av Fauststoffet måste texten ha haft ett stort underhållningsvärde för sin tids läsare. Berättelser om en historisk person med namnet Faust cirkulerade i de tyskspråkiga länderna under 1500-talet, men källorna är för få för att man mer exakt ska kunna säga om det rörde sig om en eller flera personer. Faustbokens okände författare har dessutom förblivit en anonym röst. Texten visar att han var starkt präglad av den lutherska läran och att han var en beläst man – Faustboken är till stora delar en kompilation av texter som förutsätter att den som skrev hade viss litterär bildning. Det är rent statistiskt sett knappast troligt att författaren är en kvinna, då endast ett fåtal kvinnliga författare är kända från denna tid. Boken är en typisk produkt av sin tid, den vill underhålla sin läsare men också avskräcka densamma från att göra som Faust. Den lånar friskt ur tidigare källor samtidigt som själva ”historien” är fritt diktad av en okänd författare6. Bokens många reseskildringar hämtades från Die Schedelsche Weltchronik och de korta berättelserna om Fausts upptåg tillsammans med den onde anden Mephostopholes var knappast okända för läsaren. Författaren har också använt sig av Johann(es) Weyers (äv. Weier, Wier 1515–1588) verk De praestigiis daemonum. Von Teuffelsgespenst, Zauberern vnd Gifftbereytern […] (1563), en text som vände sig mot mycket av det Kramer skrev i Häxhammaren7. Hur stor inblick Faustbokens författare själv hade i sina källor kan man inte säga. Boken är ett brokigt exempel på hur kunskap samlades, bearbetades och sedan omsattes i text nästan 150 år efter det att Gutenberg producerade sina första tryckalster i Mainz (fig. 12).

6.För en karläggning av källorna, se: Füssel, Stephan. „Die literarischen Quellen der Historia von D. Johann Fausten.“ Das Faustbuch von 1587. Provokation und Wirkung. Red. Richard Auernheimer och Frank Baron. München: Profil, 1991: 15-39.
7.Se t ex. Gerhild S. Williams. Defining Dominion: The Discourses of Magic and Witchcraft in Early Modern France and Germany.  Ann Arbor: Michigan UP, l995.