Fig. 5. Sida ur "Schedelsche Weltchronik" (Liber chronicarum) från 1497, Colliju 1336, 31:223. Bilden visar Babels torn.
Foto: Uppsala universitetsbibliotek
Fig. 6. Sida ur "Schedelsche Weltchronik" (Liber chronicarum) från 1497, Colliju 1336, 31:223. Bilden visar vy av Rom.
Foto: Uppsala universitetsbibliotek
Fig. 7. Sida ur "Schedelsche Weltchronik" (Liber chronicarum) från 1497, Colliju 1336, 31:223. Bilden visar vy av Jerusalem.
Foto: Uppsala universitetsbibliotek.
Fig. 8. Sida ur "Schedelsche Weltchronik" (Liber chronicarum) från 1497, Colliju 1336, 31:223. Bilden visar en vy av Istanbul (Constantinopolis).
Foto: Uppsala universitetsbibliotek
Fig. 9. Sida ur "Schedelsche Weltchronik" (Liber chronicarum) från 1497, med bild av Babylon.
Foto: Uppsala universitetsbibliotek
Fig. 10. Sida ur "Schedelsche Weltchronik" (Liber chronicarum) från 1497, med bilder av bl a. en regnbåge och ett barn med två huvuden.
Foto: Uppsala universitetsbibliotek
Uppslag med titelbladet till "Malleus Maleficarum intres divisus partes", 1523. Foto: Uppsala universitetsbibliotek
Ett av de mest påkostade och omfattande verken från inkunabeltiden, är den s.k. Schedelsche Weltchronik (lat. korttitel Liber chronicarum) från 1493, en senmedeltida krönika över världen alltsedan dess (kristna) skapelse. En digitaliserad utgåva av god kvalitet av den latinska texten har gjorts tillgänglig med medel från Deutsche Forschungsgemeinschaft, vilket innebär att texten numera är lättåtkomlig för de flesta:
Länk: http://daten.digitale-sammlungen.de/~db/0003/bsb00034024/images/index.html?id=00034024&fip=151.59.152.2&no=29&seite=1
Detta praktverk blev p.g.a. sitt höga pris inte någon bästsäljare men kvaliteten på både text och bilder har gjort det vida berömt. Det latinska originalet trycktes hos Anton Koberger (1473–1513) i Nürnberg och är över 600 sidor långt; den tyska översättningen av Georg Alt (ca. 1450–1510) är något kortare. Boken har ett stort antal illustrationer gjorda av framför allt Michael Wolgemut (1434–1519) och Wilhelm Pleydenwurff (1460–1494) i Nürnberg, hos vilka Albrecht Dürer d.y. (1471–1528) var verksam under en tid, och han kan ha producerat en del av illustrationerna. Framför allt de många kartorna och stadsvyerna har blivit kända för sin detaljrikedom. De återfinns dessutom i andra tidigmoderna tryck, då både kopparstick och träsnitt ofta återanvändes i tryckerierna av kostnadsskäl – ibland i lätt förändrat skick (fig. 5-10).
Häxor, djävulsrykan och magi
Mindre påkostad men mycket efterfrågad var en text av helt annat slag från inkunabeltiden: Malleus maleficarum, kanske mest känd som Der Hexenhammer (Häxhammaren, fig. 11). Boken trycktes först på latin i Speyer 1486/7 och tillskrivs idag dominikanermunken och inkvisitorn i de sydöstra delarna av det tyska riket, Heinrich Kramer (lat. Henricus Institoris, ca. 1430–1505). Boken tillkom efter det att Innocentius III 1484 utfärdat påvebullan Summis desiderantes affectibus, den s.k. häxbullan. Kramer var starkt påverkad av den under 1400-talet växande rädslan för häxor och sökte skapa juridiskt hållbara vägar att ställa häxor inför rätta samtidigt som han sökte övertyga sina kolleger om häxfaran. Texten är en delvis illustrerad handbok i hur man identifierar, förhör, åtalar och dömer häxor, och den kom ut i ett trettiotal utgåvor före år 1700. Herzog-August-Bibliothek i Wolfenbüttel tillhandahåller en inscannad utgåva från 1490:
Länk/Bild: http://diglib.hab.de/wdb.php?dir=inkunabeln/151-quod-2f-1
och Cornell University har en utgåva från 1580:
Länk: http://dlxs2.library.cornell.edu/cgi/t/text/text-idx?c=witch;cc=witch;idno=wit060;view=toc;node=wit060%3A1http://diglib.hab.de/wdb.php?dir=inkunabeln/151-quod-2f-1
Texten var kontroversiell redan när den tillkom vilket visar på den oenighet som rådde kring häxförföljelserna i Europa. Även bland dem som var övertygade om att häxor verkligen existerade, fanns sådana som motsatte sig de brutala förföljelsemetoder som ibland förespråkades, och redan i de tidiga trycken av Häxhammaren infogades både påvebullan och författarens försvar av skriften i ett förord (apoligia auctoris) för att öka dess trovärdighet. Huvudtexten är tredelad och består av ett antal frågor och svar i enlighet med skolastisk retorik. Den första delen fokuserar på demonernas och häxornas makt liksom på häxeriets uppkomst; den andra delen tar upp djävulspakten och häxornas trollkonster och den tredje delen talar om hur man bekämpar häxorna i rättsliga processer. Genom ett antal exempel söker texten övertyga sina läsare om sanningshalten i det som framställs och därmed att bevisa att häxeri är ett i högsta grad verkligt hot mot det kristna samfundet. De häxor som presenteras i texten är med få undantag av kvinnligt kön. Häxeri knyts till den kvinnliga sexualiteten genom att (framför allt den kvinnliga) häxan har könsumgänge med djävulen. Djävulspakten förstärks alltså genom sexualakten och binds samtidigt samman med utövningen av svart magi och skadliga trollkonster.