Ornament och ornamentstick från renässans till nyklassicism

Figur 47. Thomas Chippendale, Stolar.

Figur 48. Lalande, Interiör med öppen spis.

Figur 49. Volpato. Kopia av ett av Rafaels väggfält med grotesker i Vatikanpalatsets loggia.

Stilens främsta svenska representanter var Carl Hårleman (1700-1753) och den unge Jean Erik Rehn (1717-1793). Medan rokokon i Sverige var helt fransk till sin karaktär utvecklade Thomas Chippendale (1718-1779) i England en egen möbelstil med inslag både av kinesiska former och rocailler (figur 47).

Den extravaganta och till synes regellösa rokokon väckte snart opposition, i Frankrike redan innan den på allvar slagit igenom i det övriga Europa. Det hänger ihop med den starka rationalistiska traditionen i fransk arkitektur- och konstteori. Rokokon betecknades nu av sina kritiker som ett uttryck för oförnuft, förvildad smak och t.o.m. omoral. Det är samma argument som redan Vitruvius tog till i sitt fördömande av grotesken! Bot mot den moderna smakförvirringen sökte man än en gång i den antika klassiska traditionen och i en återgång till enklare former (figur 48). I Frankrike har den stil det gav upphov till  fått namnet style Louis-Seize; dess svenska motsvarighet är den gustavianska stilen.

Stor betydelse för stilutvecklingen fick upptäckten av de antika städerna Pompeji och Herculaneum som begravdes under vulkanaskan vid Vesuvius utbrott år 79 f.Kr. Utgrävningarna som började 1748 gav ett oanat tillskott till kunskapen om antikens inredningar, möbler och småkonst. Inte minst viktigt var det att man lärde känna miljöer som motsvarade de moderna behoven bättre än de imperiala monumenten i Rom. Ett problem var emellertid det hemlighetsmakeri som bedrevs omkring fynden som till en början inte fick publiceras. Bristen på tillförlitliga bilder av de pompeijanska väggmålningarna bidrog säkert till att än en gång aktualisera Rafaels grotesker i Vatikanen. De gavs under åren 1772 till 1777 ut i en monumental publikation med färglagda kopparstick av Giovanni Volpato (1733-1803) och Giovanni Ottaviani (ca.1735-1808) som trots sin exklusivitet fick stor spridning (figur 49). I St. Petersburg lät Katharina II på grundval av Volpatos stick utföra en kopia i naturlig storlek av Vatikanloggian i Eremitaget. Den gustavianska stilens främsta formgivare var Jean Erik Rehn. Louis Masreliez (1748-1810) interiörer i Gustav III:s paviljong i Haga och i Arvfurstens palats i Stockholm är de viktigaste exemplen på ett pompejiinspirerat dekorationsmåleri i Sverige.