Sida ur läkaren Ibn Sinas (980–1032) medicinska handbok "Medicinens rättesnöre" (Canon Medicinae), vilken användes som vid de medicinska fakulteterna i Europa under medeltiden. I boken kombinerades det antika medicinska arvet från Galenos med traditionell arabisk läkekonst.
Sida ur "Medicinens rättesnöre".
Matematik var ett annat område som européerna tog till sig. En rad muslimska matematiker vidareutvecklade kunskaper som de hade kommit över från Babylon, Grekland, Egypten, Indien och Persien. Bland de mest kända är matematikern al-Khwarizmi, vars böcker översattes till latin. I en av sina böcker, som på svenska kallas Boken om addition och subtraktion med indiska metoder, introducerade han det indiska tal- och positionssystemet. Denna bok översattes till latin 1135 varigenom européerna lärde känna vad de kallade arabiska siffror. I en annan bok som fick stor betydelse, Hisab al-jabr wal-muqabala (Beräkningar med (hjälp) av tvång och jämförelse), förklarar al-Khwarizmi de algebraiska operationerna.
Européerna tog också till sig kunskaper inom arkitektur, astronomi, fysik, geografi, kemi etc. De införlivade muslimernas kunskaper, vidareutvecklade dem och lade så småningom grunden för den vetenskapliga revolutionen i Europa. Européerna tog även kunskaper inom områden som var av mer kommersiell och industriell karaktär. Dit kan räknas kunskaper i papperstillverkning – som hade stor betydelse inom administration och kulturliv, bearbetning av skinn och tillverkning av läder, sidentillverkning, keramiktillverkning, textilframställning, destillering av alkohol och socker, nya tekniker inom metallurgin, särskilt ståltillverkning m.m. Kontakterna med muslimerna innebar att nya brukningsmetoder och nya metoder inom lantbruket, som exempelvis bevattningssystem, infördes i Europa. Dessa kontakter hade också betydelse för odling av nya grödor i Europa; exempelvis aprikoser, citrusfrukter, ris, saffran, sockerrör, bomull m.m.
Överföringen av muslimernas bildningsarv och vetenskapliga framsteg till Europa ledde till att muslimska, judiska och kristna lärda delade ett gemensamt intellektuellt idéliv under högmedeltiden. Människor från skilda geografiska områden med olika religionstillhörigheter diskuterade samma frågor. Kristna tänkare förde likartade filosofiska och teologiska diskussioner som muslimska filosofer och teologer fört sedan 800-talet. Något som underlättade detta var etableringen av de första universiteten i Europa på 1100-talet. Vid de europeiska universiteten i Bologna, Paris, Toulouse m.m. kunde man dra nytta av de nya latinska översättningarna av verk författade av muslimska tänkare och vetenskapsmän. När det gäller vetenskapliga skrifter av mer teknisk art inom matematik, optik, medicin, geografi etc. var överföringen relativt okomplicerad. Dessa vetenskapliga skrifter innehöll inte så många kontroversiella påståenden av religiös karaktär, utan fyllde snarare ett kunskapsmässigt tomrum i Europa.
Europeiska lärda förde också livliga diskussioner kring filosofiska spörsmål som härrörde från verk skrivna av muslimska filosofer som Ibn Sina/Avicenna och Ibn Rushd/Averroës, vilka i sin tur byggde på Aristoteles texter. I likhet med kontroverserna bland muslimska tänkare uppstod liknande schismer bland kristna tänkare. Kristna teologer och kyrkofäder ärvde en del filosofiska tankegångar, som talar om världens evighet och framställer Gud som den s.k. förste röraren, från muslimska tänkare. Dessa tankegångar var omstridda eftersom de stod i kontrast mot den kristna lärans natursyn och skapelseberättelsen. Det uppstod en intellektuell kraftmätning mellan s.k. averroister – som följde den muslimske filosofen Ibn Rushd/Averroës – och de som menade att Aristoteles kunde ha fel i vissa stycken. Averroisterna ville följa det aristoteliska systemet till fullo, även i de områden där hans uppfattning kom i konflikt med den kristna läran. Deras motståndare förespråkade ett selektivt förhållningssätt till Aristoteles, där man skulle utelämna den aristoteliska naturfilosofin som inte överensstämde med den kristna läran. Men de kunde tänka sig att ta till sig de områden som inte stod i konflikt med den kristna tron.