Fig. 4. Twenne sanfärdiga, Helt nya och mycket märkwärdiga Wisor (Gävle 1801). UUB, Sv. litt., Folkvisor, vol. 2:78.
Fig. 5. Hanna Enefalk med dragspel och psalmodikon. Här spelar hon "Fiskvisan".
Fig. 6. Noter till "Fiskvisan".
Fig. 7. Text till "Fiskvisan".
Fig. 8. Psalmodikon från 1970-talet. Tillhör Girilal Baars, Uppsala.
Även denna text handlar om en kvinna som svikit sin roll för familjen, men inte som moder, utan som dotter. Visans huvudperson är en ung kvinna som arbetat ihop egna pengar men vägrar bistå sina fattiga föräldrar. Då hon fått ett par brödkakor att ge åt sin mor använder hon dem att trampa på för att inte blöta ner sina nya skor. Så fort synden är begådd fastnar pigans fötter i marken. Sedan hon uppmanat åskådarna att vörda Gud och sina föräldrar uppslukas hon av jorden.
Olika versioner av historien om den högfärdiga pigan verkar ha cirkulerat i Nordeuropa sedan 1600-talet. Delmotivet som handlar om att uppslukas av jorden återfinns också i ett engelskt tryck från 1600-talets. Även där var offret för den hämndlystna geologin en välklädd kvinna som vägrade hjälpa sin familj, i detta fall sin gravida syster.
Gemensamt för ”Pigan som trampade på brödet” och ”Den åttafaldiga mörderskan” är att de drabbas av en övernaturlig hämnd – en gengångare respektive ett slukhål. Bakom de övernaturliga tecknen fanns i båda visorna Gud, som på detta vis varnade den syndiga mänskligheten.
Idag är det få som ser hål i marken som Guds straff, men ändå har slukhålet upplevt något av en renässans i media. Och hålen behöver inte vara stora. Svenska Dagbladets nyhet om slukhålet på Visingsö kom ursprungligen från Jönköpings-Posten och rörde en förfallen pir med åtta båtplatser. Ett något större hål hade öppnat sig några månader tidigare i Corvettemuseet i Kentucky. Flera lyxbilar gick sönder då de föll ner i den åtta meter djupa gropen. Ingen verkar dock ha sett någondera händelse som Guds straff för människornas högfärd och lyxkonsumtion. Slukhålens sensmoral har försvunnit, men möjligheten att jorden kan öppna sig under oss kittlar uppenbarligen fortfarande fantasin.
Förunderliga fiskar och härjande vilddjur
I flera svenska skillingtryck från 1830-talet berättades om en mirakulös fisk, som sades ha siktats utanför Marseille. Motivet har studerats av konstvetaren Lena Johannesson. Djuret bar en mängd tecken: en krona, en krigsfana, tre pilar, och på ryggen en hel krigare med ett blodigt svärd. På fiskens kropp syntes bokstäverna K för Krig, H för Hungersnöd, P för Pest och B för Bedrövelse. Visans budskap var entydigt. Fisken var ett tecken från Gud:
[...] man ej förtiga bör,
Att slika tecken, som man hör,
Är varningsrop från höjden.
O Gud! väck upp var syndig själ
Att tidigt tänka på sitt väl.
När Domsbasunen ljuder,
Ej nåd oss Herren bjuder.
Kommentar till fig. 4-8: Skillingtrycken innehöll aldrig noter. Däremot förekom ibland siffernoteringar för psalmodikon, ett instrument som introducerades som pedagogiskt hjälpmedel i Sverige under 1830-talet. Hanna Enefalk visar i fig. 5 upp sitt dragspel. I fig. 8 syns det psalmodikon Hanna spelar på. I ljudfilen hörs hur det kunde ha låtit när ett folkskolebarn tog sig igenom melodin till 1801 års visa om den förunderliga fisken: psalm nummer 285 i 1695 års svenska psalmbok. Därefter följer visans åttonde vers, sjungen till en variant av psalmmelodin som upptecknades i Skåne vid 1800-talets andra hälft. Ett stort tack till Girilal Baars, Uppsala, som lånade ut sitt psalmodikon.