Rapport i Fabio Chigis hand, delvis chiffrerad. Biblioteca Comunale di Iesi, Archivio Azzolino, Busta 79.
Azzolino-samlingen i Riksarkivet omfattar nästan sextio volymer eller kapslar och tillhör avdelningen för kungliga arkiv. Den klassificering som utfördes av friherre Carl Bildt har i stora drag behållits och de bevarade handlingarna erbjuder en konkret bild av den svenska exildrottningens liv i Italien. Här finns korrespondens med den spanske kungen Filip IV och överläggningar med Ludvig XIV om Berninis planer för Louvren. Korrespondens och rapporter från de italienska medlemmarna i Christinas ambulerande hovstat under resor till Norden på 1660-talet är av särskilt intresse. Vera Nigrisoli Wärnhjelm är en av de forskare verksamma i Sverige som studerat dessa med en inriktning mot historisk lingvistik. Azzolino-samlingen är av betydelse inte bara för att belysa Christinas senare liv, men också för de insikter den ger i hur internationella kontakter fungerade på 1600-talet.
Vatikanens arkiv (Archivio Segreto Vaticano)
Det finns en utbredd uppfattning om att Vatikanens arkiv är svårtillgängligt och att bara ett fåtal forskare har tillgång till samlingarna. Sådana myter har i vår tid spätts på av författaren Dan Brown. Den amerikanska professorn Robert Langdon, som är en av huvudgestalterna i hans romaner, påstås ha tillskrivit Vatikanen ett flertal gånger men alltid nekats tillträde till arkivet. När han äntligen tar sig in förlorar han nästan livet i en högteknologisk tryckkammare, skapad för att skydda vissa oersättliga handskrifter! Mytbildningen kan ha något att göra med omständigheten att arkivets italienska namn lyder ”Archivio Segreto Vaticano”, vilket ordagrant översatt betyder Vatikanens ”hemliga” arkiv. Ordet hemlig skall här förstås som ”privat” snarare än hemlig: arkivets samlingar representerar härskarens, i detta fall påvens, privata handlingar av angelägenhet för staten. Motsvarande term på tyska är ”Geheimarchiv” och även på detta språk har ordet ”Geheim” denna dubbla betydelse.
Beslutet att öppna Vatikanens arkiv fattades 1880 och verkställdes följande år. Idag gäller precis samma principer för tillträde som vid andra nationella arkiv. Den som får tillgång till samlingarna måste vara forskarstuderande med en konkret uppgift eller ha avslutat forskarstudier och vara knuten till en akademisk institution. De offentlighetsprinciper som tillämpas motsvarar också de som är vedertagna vid andra europeiska arkiv, det vill säga att handlingar äldre än sjuttio år får konsulteras. Arkivet ligger bredvid det något tidigare grundade Vatikanbiblioteket, men dessa är sedan 1600-talet separata institutioner. I arkivet finner man övervägande officiella handlingar som rör Kyrkostatens administration och kurians verksamhet, medan bibliotekets samlingar har en större bredd och omfattar tryckta böcker och tidskrifter, samt ett stort antal handskriftssamlingar. Drottning Christinas samling av medeltida handskrifter (Codices reginenses graeci et latini), som efter hennes död förvärvades av påven Alexander VIII (Ottoboni, 1689-91) och donerades till Vatikanbiblioteket, bidrar till dess ställning som ett av världens främsta forskningsbibliotek.
Vatikanens samlingar innehåller också handlingar kring Sveriges historia som inte direkt anknyter till drottning Christina. Tack vare påvedömets roll inför Westfaliska freden finns ett rikt källmaterial som berör fredsförhandlingarna i Münster och Osnabrück, där Sveriges situation inför krigsslutet 1648 är väl belagd. Fabio Chigis uppdrag som medlare, vilket diskuterats ovan, låg inom Statssekreteriatets verksamhetsområde. Därför skickade han Statssekreteraren flera rapporter varje vecka, från ankomsten i Münster i mars 1644 fram till fredsslutet i oktober 1648. Han bevakade även utvecklingen under de kommande åren då fredens villkor skulle verkställas. Chigis omfångsrika korrespondens med Statssekretariatet under perioden 1644 till 1651 bevaras i femton volymer i Vatikanarkivet, vars omfång är mellan 1000 och 2000 foliosidor var (Nunziatura delle Paci, 15-29). Vatikanbiblioteket hyser två parallellsamlingar: Fondo Chigi (eller Mss. Chigiani) och Archivio Chigi. Dessa innehåller i stora drag samma korrespondens, men består huvudsakligen av register och kopieböcker. De har tillhört släkten Chigi men donerats till Vatikanbiblioteket i modern tid.
Chigis rapporter låter oss följa fredsförhandlingarna vecka för vecka och är fascinerande läsning. De bekräftar inte sällan att de frågor som har betraktats som centrala i den senare historieskrivningen också framstod som viktiga för de diplomater som var delaktiga i förhandlingarna på 1640-talet. Det var en av medlarens främsta uppgifter att förse Statssekretariatet med information, och därför bilade Chigi kopior på alla handlingar som var under bearbetande vid kongressen till sina rapporter. Det finns sammanlagt fyrtio sådana som direkt gäller svenska angelägenheter, varav flertalet kan identifieras både i Vatikanarkivets- och -bibliotekets handskrifter.