Fig. 1a. ”Angus-buck” från turné med rockbandet AC/DC 1990. Källa: Alvin
Fig. 1b. Frånsida av sedeln.
Dagens objekt är faktiskt ett av myntkabinettets senaste förvärv. När vi härom året bestämde oss för att dra igång en föreläsningsserie (programmet finns för övrigt här: http://www.coincabinet.uu.se/moneytalks/) så tyckte vi att namnet ”Money Talks” låg nära till hands och vi gjorde då som man brukar, googlade för att se om någon redan fått samma ljusa idé. Och det hade nån förstås. AC/DC hade gjort en låt som hette just ”Money talks”, men så fanns också de här sedlarna (fig. 1a och b). Tydligen så brukade bandet släppa ut dem över publiken när de körde den här låten på en turné 1990. Vi var förstås tvungna att försöka få tag på en sån här sedel. Det var inte ens speciellt svårt, de fanns på Ebay för en rätt billig penning så nån vecka senare damp den ner med posten.
Ett väldigt coolt nyförvärv, tycker vi. Pengar, slantar och sedlar förekommer ju rätt flitigt som metafor för livets villkor i musiken. Ett av det legendariska skivbolaget Motowns första hits var låten Money (That’s What I Want) med Barrett Strong, som både Beatles och Rolling Stones, bland andra, senare gjorde covers på. Pengar får världen att snurra, heter det i musikalen Cabaret. ABBA konstaterade att pengar måste vara kul, in a rich man’s world. We’re S.H.O.P.P.I.N.G, observerade Pet Shop Boys. Och så vidare. Rockers och syntare kan i alla fall enas om detta, att pengar är bra att ha.
Det här med att AC/DC släppte ut sedlarna över publiken är rätt intressant, det med. Mer eller mindre spektakulära utdelningar av pengar (om än, som här, i symbolisk form), har ofta förekommit genom historien. I Rom var det regel att soldaterna fick sitt donativum, en ”bonus” efter militära segrar och stora erövringar (de förväntade sig att få del av bytet, dessutom var detta ett sätt att uppväga deras uppenbarligen rätt kassa löner). Dessutom delade kejsarna regelbundet ut pengagåvor till sina tacksamma undersåtar. Dessa ceremonier förevigades även på myntbilder som alltid är väldigt stereotypa: kejsaren sitter på ett podium, en underhuggare står bredvid eller framför och delar ut pengapåsar till undersåtarna som köar framför podiet (ett väldigt slitet exempel: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:alvin:portal:record-55256).
Även senare i historien har spektakulära uppvisningar av rikedom varit mer eller mindre obligatoriska för de rika och mäktiga. Speciella typer av mynt har till och med slagits: från 1600-talet förekom här i Sverige så kallade kastpenningar, mynt som kastades ut till folket i samband med kungliga kröningar och begravningar. Sista gången de här förekom var i samband med Karl XIV Johans kröning (sedan tyckte man tydligen det var lite pinsamt hur folk slogs på gatorna om de här mynten).
Strängt taget var väl Joakim von Anka den siste som var riktigt bra på det där, med sina skidturer på pengaberget och dagliga bad i pengabadet. Det är svårare i dag, när rikedomar mäts i binära ettor och nollor, snarare än i skinande dubloner. När nu pengar i dag är något mer abstrakt måste vi också manifestera vår rikedom på helt andra sätt och investera i andra saker - men det ämnet är värt en vecka med blogginlägg i sig.
En annan sak jag gillar med vår Angus buck är att den påminner om monopolpengarna man fördrev uppväxtens skollov med. Man satt med hotell på Norrmalmstorg och såg högarna med spelpengar växa, eller ett sorgligt litet hus på Västerlånggatan och såg högen krympa (i dag hade antagligen Västerlånggatan gett betydligt mer inkomster). Här i Sverige hade vi också Finans, där man förutom gator också kunde köpa aktier. Och kommer ni ihåg Företagsspelet Kapital? Där tog man steget fullt ut, lekte börs och handlade med aktier.
Men i dag då - hur visualiserar vi värden i vår tid?
För ett tag sen såg jag och några kolleger på YouTube-klipp från Lyxfällan - ni vet, såna där lätt tragikomiska intervjuer med folk som skuldsatt sig upp över öronen utan att riktigt förstå vad det är som händer. Det blir komiskt, visst, och absurt, men skrattet fastnar lite i halsen. För att skratta åt det här, är inte det att kasta sten i glashus för de flesta av oss? Hur ser det ut egentligen med de där enorma bostadslånen de svenska hushållen dragit på sig? Kanske finns det ett samband mellan de stora skulder vi så lättvindigt drar på oss och det faktum att pengar blivit något tämligen abstrakt i vår tid.
Något abstrakt, ja. I går rullades alltså till slut de nya sedlarna och mynten ut ur valvet och snart nog kommer vi väl ha dem i fickorna. Eller inte - cash är inte längre king, hette det häromdagen i en av de större dagstidningarna. En ny Sifo-undersökning visar att kort och betal-appar numera är de vanligaste betalningssätten. Så kommer sedlar och mynt snart att vara historia?
Nja, jag vet faktiskt inte.
För det första är Sverige, och de anglosaxiska länderna, än så länge rätt unika i det här avseendet. I resten av världen gäller faktiskt fortfarande att cash is king. Det kan förstås förändras. Men, för det andra, är frågan lite felställd. Genom historien har folk betalat med alla möjliga saker. Kaurisnäckor har varit vanliga som betalningsmedel både i Asien och Afrika. På ön Yap i Stilla havet har man vid vissa transaktioner använt enorma så kallade Rai-stenar som ser ut som kvarnstenar. I krigssituationer brukar cigarettlimpor och spritflaskor vara pålitlig valuta.
Så frågan borde egentligen ställas så här: kommer vi att sluta betala med fysiska ting? Och det tror jag faktiskt inte, eftersom fysiska objekt är så otroligt flexibla - det behövs strängt taget bara att två personer kommer överens om att en viss grej är ett giltigt betalningsmedel, så funkar det.
Och här kommer vi till kärnan av vad som gör numismatiken spännande: det handlar egentligen inte om metallbitar, papperslappar, snäckor, cigaretter eller vad nu folk betalat med genom historien - utan om beteendet i sig. Ett av människans äldsta och mest vardagliga beteenden, som vi fortfarande bär med oss varje dag och som genom historiens gång trots allt ändrat sig väldigt lite: detta att betala för något, att flytta över värden från en person till en annan.
Ett beteende som grundar sig på en bister, tidlös insikt: att väldigt lite i tillvaron är gratis. Gimme money, that’s what I want.
Därmed tackar jag för mig. Kolla in www.alvin-portal.org och säg vad ni tycker, det är er feedback vi behöver mest av allt nu! Under det kommande året kommer vi där att publicera alla våra antika mynt, ca 4600 stycken - ett projekt finansierat av Riksbankens Jubileumsfond. Och besök oss gärna IRL i universitetshuset!