Det muslimska riket mellan 800- och 1200-talet.
Det muslimska rikets expansion på 600- och 700-talen e. Kr. ledde till en gynnsam ekonomisk utveckling och framväxten av en väl utvecklad civilisation, ett multireligiöst, mångkulturellt och multietniskt samhälle. Den fungerade också som en viktig förutsättning till en förmodern globalisering som låg till grund för utbyte av idéer, föreställningar, politiska, ekonomiska och administrativa traditioner, vetenskapligt utbyte etc.
Några viktiga frågor som ställer sig i anslutning till denna utveckling är följande: Var den territoriella expansionen, som kom till uttryck genom muslimskt imperiebyggande, en förutsättning för denna utveckling, eller var den enbart en bland många andra faktorer?
Vilka andra faktorer kan tänkas ha bidragit till den förmoderna globaliseringen under muslimskt herravälde? Och slutligen hur kom det sig att denna utveckling inte kunde fortsatta som den hade startat?
Drivkrafterna bakom det islamiska rikets snabba expansion var många. En viktig faktor var viljan att sprida islams budskap till andra länder, men det som gjorde detta möjligt var att profeten Muhammed genom diverse politiska strategiska drag lyckades förena den arabiska halvöns stammar, som tidigare var involverade i interna strider, under islams paraply. På så sätt blev de en betydande militär kraft som kunde agera i det vakuum som hade uppstått i regionen genom att den tidens främsta stormakter, Persien och det Östromerska riket, hade försvagat varandra genom fler hundra år av krig och fientlighet.
Den muslimska expansionen följde en flera hundra år lång tradition av imperiebyggande i denna region. Några exempel är det assyriska imperiet (911–609 f. Kr.) [gäller den nyassiriska eran], det persiska akemenidiska imperiet (648–330 f. Kr.), Alexander den stores imperium (330–323 f. Kr.), det romerska riket (27 f.Kr.–476 e. Kr.) [och senare det som blev kvar av det romerska riket Östrom eller det bysantinska riket (330–1453)], det persiska sassanidiska riket (226–651 e. Kr.) m.fl. Det muslimska imperiebyggandet kan således inte enbart förklaras ur ett religiöst perspektiv.
Ännu en faktor bakom imperiebyggandet är den ekonomiska. Många av dem som stod bakom det muslimska rikets expansion efter Muhammeds död tillhörde den arabiska köpmannaaristokratin. De hade tidigare bedrivit handel med närliggande regioner och såg nu en chans att komma åt rikedomarna i dessa områden. Det faktum att den nordliga och västliga riktningen av expansionen riktades mot Mindre Asien, Egypten och Nordafrika, alltså området runt Medelhavet, var ytterligare en drivkraft, eftersom Medelhavet utgjorde navet i den tidens globala världshandel.
Det muslimska rikets utbredning innebar att muslimerna kom i kontakt med andra kulturers ackumulerade kunskaper och deras bildningstradition, samt deras kunskaper inom administration och förvaltning. Muslimerna, som saknade kunskaper i och traditioner för förvaltning av stora riken, förlitade sig därför på lokala administratörer och förvaltare. Detta anses ha varit en av de viktigaste faktorerna bakom stabiliteten i de regioner som hamnade under muslimskt herravälde.