Porträtt av en skrivare, s.k. scriba, från en gravsten i Österrike.
Vad är filologi?
Det grekiska ordet filologia betyder ursprungligen ”kärlek till talet”, kärlek till språket. I modern tid har det kommit att användas om historisk språkvetenskap som forskningsinriktning. Det inkluderar de metoder och arbetssätt som i olika tider har bedömts nödvändiga för att förstå och tolka historiska texter. Från att ha omfattat alla tänkbara former av textbaserade historiska studier har begreppet kommit att snävas in och har nu en ganska begränsad betydelse. Idag talar man om filologi främst som klassisk filologi (studiet av latin och grekiska) och nordisk filologi (studiet av fornnordiska texter). Filologins mål är texttolkning i vid mening: vilket innehåll rymmer en text, vilka språkliga former har den, hur förhåller sig texten till andra kulturella verksamheter, vad är textens tillkomst- och överlevnadshistoria, för att ge några exempel. När man bara talar om filologi eller filologer är det i regel den klassiska filologin man tänker på. Denna artikel kommer primärt att handla om filologi i betydelsen klassisk filologi, och exemplen som ges är hämtade från denna forskningsgren.
Vad är textkritik?
Textkritik är en av de centrala metoderna inom filologiskt arbete. Antika och medeltida texter har i regel inte överlevt i original till vår tid, och det behövs därför en metod för att försöka återskapa textens ursprungliga form. Före boktryckarkonstens tid spreds texter genom att de kopierades och skrevs av för hand. Detta gör att sådana texter skiljer sig från texter som har tillkommit efter boktryckarkonstens införande. När man trycker en bok kan det uppstå tryckfel, men dessa fel är då identiska för hela den tryckta upplagan. (Så har dock inte alltid varit fallet; när det gäller äldre tryckkonst kunde man t. ex. gå in och rätta ett fel eller införa författarens egna förändringar under pågående tryckningsprocess. Även i modernare tryckningsförfaranden kan det t ex förekomma att sidor faller bort i delar av en upplaga.) När man skriver av en text, antingen det sker för hand eller med något hjälpmedel som skrivmaskin, uppstår också fel, men dessa fel blir då unika för just det avskrivna exemplaret. Om någon i sin tur skriver av denna avskrift vidareförs dessa fel i den nya avskriften, som samtidigt i de allra flesta fall inför nya avskrivningsfel. Varje kopia av texten blir därmed unik. Textkritik är den vetenskapliga metod med vilken man kartlägger textens traderingshistoria. Målet med en textkritisk bearbetning är att ge ut en s.k. kritisk eller vetenskaplig utgåva av texten.
Det är ganska uppenbart att texter som har förmedlats genom handskrifter, där varje handskrift är en unik version av texten, behöver en sådan textkritisk bearbetning. Men även texter som har tillkommit efter boktryckarkonstens införande kan bli föremål för textkritik. Det kan finnas flera skäl till detta. Som nämndes ovan är det inte givet att en och samma tryckta upplaga innehåller identiska texter när det gäller t ex 1800-talslitteratur. Vidare förekommer texter i olika upplagor och olika utgåvor som kan innehålla delvis olika versioner. En författare kan själv ha ändrat den ursprungliga texten till en senare utgåva, kanske för att han eller hon inte var nöjd med den ursprungliga texten eller har fått nya idéer. Särskilt vanligt kan detta vara i dramatik. En författare kanske väljer att skriva om ett pjässlut eller på annat sätt förändra ett drama som inte har haft framgång hos publiken. Det finns också exempel på poeter som ständigt bearbetar sina egna texter och där texten egentligen aldrig når ett slutstadium.
I modern tid har ett antal av de ”stora” författarna blivit föremål för vetenskapliga utgivningsprojekt. I sådana projekt inriktar man sig på vederbörande författares hela produktion. Exempel på sådana utgivningsprojekt är Shakespeares, Strindbergs, Kierkegaards, Ibsens och Holbergs verk, Linnés brev m.m..
Även inom bibelexegetiken är textkritik en viktig gren. Här handlar det om långa och komplicerade texttraditioner i speciella historiska och kulturella miljöer.