Stillbild från ”Studie i Brått” 1959, Spårvägsstyrelsens arkiv, Region- och stadsarkivet i Göteborg.
Den förmodligen största – och bitvis ganska hätska – offentliga debatten i Göteborg de senaste åren har handlat om den trängselskatt för biltrafik som infördes 1 januari 2013 och den tågtunnel under centrala staden, den så kallade Västlänken, som trängselskatten ska vara med och finansiera. I samband med höstens riksdagsval hölls också en rådgivande folkomröstning om trängselskattens vara eller inte vara. Trots att nej-sidan fick flest röster så har kommunstyrelsen beslutat att behålla trängselskatten och gå vidare med Västlänken. Oavsett vad man tycker om hur proceduren har skötts och om beslutet att hålla en folkomröstning om en redan införd trängselskatt som skall finansiera ett infrastrukturprojekt som det redan fattats beslut om, så är det utifrån mitt forskningsintresse intressant att notera den ökade produktionen av reklam- och informationskampanjer för Västlänken. Under det senaste året har olika typer av reklam för projektet var synliga både som utomhusreklam, annonser i tidningar och som kortare filmer på olika hemsidor och plattformar. Se exempelvis:
https://www.youtube.com/watch?v=H_x4W__jpYA
I början av denna vecka rapporterade Göteborgs-Posten om denna ökande produktion av reklam och information kring projektet. Anette Palle, kommunikationsstrateg för Västlänken på Stadsbyggnadskontoret, menade att detta var en del av det av det kontinuerliga informationsarbetet kring projektet. Theo Papaioannou, partiledare för Vägvalet, det lokala parti som bildades 2010 som en reaktion mot att införa trängselskatt i Göteborg, menade å sin sida att denna typ av kampanjer bara skulle vidga glappet mellan allmänheten och kommunen.
Anette Palle erkände också att det som i ”stadens ögon är information inte alltid landar på samma sätt hos mottagaren” och vidare: ”Det är alltid en gränsdragning hur man ska göra detta, och vad som är reklam, information och propaganda”. Dessa flytande gränser mellan reklam, information och propaganda och de olika betydelserna som läggs i dessa begrepp och hur de förändras över tid är också tydliga i den typ av material som jag studerar i mitt avhandlingsprojekt. Under 1930- och 40-talet hade till exempel begreppet ”propaganda” ännu inte fått några negativa konnotationer och i mitt material används ofta begrepp som ”turistpropaganda” och ”propagandafilm”. Inte heller detta att producera olika typer av filmer för att uppmuntra kollektivtrafikåkande i Göteborg är förstås ett nytt fenomen. Ett intressant sådant exempel från 50-talet råkade jag snubbla över i Göteborgs Spårvägsstyrelses arkiv på Region- och Stadsarkivet i Göteborg. Utifrån arkivförteckning att döma verkar Spårvägsstyrelsen ha haft en ganska omfattande filmverksamhet från 1940-talet och några decennier framåt, som både verkar ha handlat om att dokumentera till exempel öppnandet av nya linjer och om att knyta an till en diskussion om kollektivtrafikåkande. Denna filmverksamhet utgör egentligen inte en del av det material som jag studerar i avhandlingen, så jag har ännu inte hunnit undersöka det mer ingående. Men när jag såg att de i slutet på 50-talet producerade en film med den lagom göteborgsvitsiga titeln Studie i Brått, anspelande på Hitchcocks klassiker, kunde jag inte låta bli att beställa fram den för att få den digitaliserad. Från Region- och stadsarkivet har jag också fått tillåtelse att lägga ut filmen digitalt, för den som önskar få en liten glimt av 1950-talets Göteborg: Studie i Brått.
I den knappt 10 minuter långa filmen möter vi Herr Pettersson och Herr Andersson som båda bor i en villa i utkanten av Göteborg och pendlar in till sitt arbete i centrala staden. Herr Pettersson reser dock med bil, medan herr Andersson tar spårvagnen in till stadens centrum. Vem som kommer fram till jobbet snabbast och på bäst humör är kanske med tanke på filmens avsändare inte så svårt att lista ut. För dagens tittare känns filmen möjligen väl lång och inte särskilt rättfram i sitt budskap och i sin argumentation, som bara kort förankras med en berättarröst i början och slutet av filmen. Utifrån detta är det förstås också svårt att inte fundera över vem den tänkta målgruppen var, var filmen egentligen var tänkt att visas och hur den skulle kunna relateras till sin samtids diskussioner och idéer om biltrafik och kollektivtrafikåkande. Men för detta krävs förstås ett djupare arkivarbete – filmverksamheten hos en organisation som Spårvägsstyrelsen skulle säkert kunna vara ett avhandlingsprojekt i sig!