Bilder ur utställningen "Europa möter världen", Nationalmuseum, Köpenhamn 2012. Foto: Elisabeth Niklasson.
Plan på hur det är tänkt att besökaren rör sig genom utställningen.
Foto: Elisabeth Niklasson, 2012.
I takt med den ökade ekonomiska och politiska integrationen inom EU har medlemsländerna i allt högre grad också börjat ’ställa ut Europa’ och förhålla sin nationella historieskrivning till samtidens politiska omgivning. I dessa åtaganden ställs museets traditionella roll – att föra fram, bevara och samtidigt bearbeta kulturella värden – på sin spets. Vad händer när ett europeiskt förflutet skall gestaltas mot bakgrund av ett samtida ’EU-ropa’? Går det att skapa nya berättelser eller bekräftas i stället vedertagna föreställningar? Och vilken roll spelar EU i sådana narrativ? Som fortsättning på gårdagens inlägg om riskerna med att ”tänka Europa utan att tänka”, kommer jag diskutera dessa frågor utifrån ett antal observationer gjorda på en utställning i Köpenhamn 2012.
“På bagsiden af den græske to-euro mønt ses et billede af en kvinde, der sidder på ryggen af en løbende tyr … For at tolke motivet er det nødvendigt at gå næsten 3000 år tilbage i tiden.”
Så inleds texten till utställningen "Europa møder Verden” som hölls på Nationalmuseum i Köpenhamn 2012. Den kan beskrivas som ett försök till att på ett kritiskt sätt berätta om Europas förhållande till resten av världen under 2500 år. Med hjälp av nya medietekniker och speciellt utvalda föremål skapades ett kronologiskt narrativ om Europa från det antika Grekland till dagens EU. På grund av tidsspannet och temat deltog alla museets avdelningar i utformningen.
Utställningen arrangerades under perioden för det danska ordförandeskapet i Europeiska unionens råd och invigdes med pompa och ståt av Europeiska kommissionens dåvarande ordförande, José Manuel Barroso. I sitt tal betonade han att, “Europa handlar om kultur, Europa handlar om värderingar, men Europa handlar också om civilisation […] Vi skall inte vara rädda för ordet ’civilisation’”. Under perioden hölls Europa-workshops för barn och ungdomar på museet, samt EU-debatter med inbjudna politiker. Utställningen interagerade därför med politiska viljor i samtiden på ett mycket tydligt och intressant sätt.
Utställningen var uppbyggd i 10 sfäriska rum, vardera uppdelat i två halvor, en för Europas historia och en för ’världen’. I Europahalvorna var skyltar och montrar orangea medan världshalvorna gick i grönt. Berättelsen var kronologiskt uppbyggd och startade med myten om Europa och tjuren och gick vidare genom det klassiska Grekland, romarriket, medeltiden, den tidigmoderna tiden, upplysningen, världskrigen och dagens globaliserade Europa. I de orangea delarna diskuterades till exempel demokratins födelse, romarriket som den första gemensamma marknaden, kristendomens inflytande, vetenskapens och industrialismens framväxt, samt 1900-talets politiska omvälvningar och dagens EU. I de gröna delarna diskuteras ’den Andre’. Under rubriker som ’Den andra sidan’, ’Öst möter Väst’, ’Det turkiska hotet’ och ’Den nobla vilden’ lyftes européers syn på andra delar av världen under de olika tidsperioderna, samt positiva influenser som skriftspråk. De mörka historierna ifrån imperialismens och kolonialismens tidevarv fanns också med, med slaveri och förstörelse som resultat. Det hela slutar i en ålder av flytande gränser, globalisering och fredligt samarbete inom EU. Det konstaterades att Europas framtid nu ligger i besökarens händer, och det är upp till dem att bestämma vad den ska bestå av.
Som utlovat så handlade utställningen om Europa, men bara om Europa. Den gröna sidan visar hur européer under olika tider sett på, förhållit sig till och skadat ’den Andre’, men dennes perspektiv finns inte representerat. Detta innebär att berättelsen, trots sina viktiga kritiska inslag (som rasantropologins påverkan på vetenskapens utveckling i Europa och problemen skapade av västvärldens konsumtionssamhälle), aldrig bryter sig ur ett eurocentriskt tankesystem.
Europa möter kanske världen men världen möter inte Europa.
Dessutom, trots detta fokus, så lyfts aldrig frågan om vad Europa är. Jag satte mig därför ner med några av arrangörerna och frågade om de hade diskuterat huruvida Europa skulle framställas främst som ett geografiskt område, en politisk och kulturell arena eller som en idé.