6 oktober: Dansar med hällristningar

Av Bodil Petersson
Publicerad:2015-10-06 10:56

Omfattande investeringar har gjorts för digitalisering av arkeologisk information och kulturarvsmaterial. Samtidigt vet vi lite om hur digitaliseringen påverkar informationens användbarhet och kunskapsproduktion. Det av Vetenskapsrådet finansierade projektet ARKDIS (Arkeologisk information i det digitala samhället) behandlar en rad utmaningar relaterade till digital arkeologisk information på olika områden. Bodil Petersson är docent och universitetslektor i arkeologi vid Institutionen för Kulturvetenskaper, Linnéuniversitetet. Inom ARKDIS-projektet undersöker hon digitaliseringens effekter på presentation och kommunikation av arkeologi och kulturarv i samband med museer och utställningar.

Dansar med hällristningar på Österlens museum i Simrishamn. Foto: Jes Wienberg 2014.

Det finns många olika vägar till livfull förmedling av det avlägset förflutna. Under 2013 och 2014 gavs en unik möjlighet att dansa med hällristningar vid ett lokalt museum på Österlen.

Dansen möjliggjordes genom en regional satsning på ny teknik i utställningar. Teknik är vanligen en tung utgift för ett mindre museum. I det här sammanhanget hade museet i fråga, Österlens museum i Simrishamn, fått särskilt ekonomiskt stöd kanaliserat genom Region Skåne för att integrera ny teknik i en utställning om bronsålderns hällbilder.

Intressant med projektet var också att tolkningsföreträdet inte automatiskt gavs arkeologerna. I det här fallet tilläts i stället forskaren och 3D-artisten Magali Ljungar-

Chapelon från Institutionen för Designvetenskaper vid Lunds universitet att göra en visuell tolkning av hällbilderna från Kiviksgraven.

Tolkningen omformades med teknikens hjälp till en dans, där museibesökaren fick möjlighet att genom så kallad motion capture-teknik delta i den procession som finns avbildad på ett par av hällarna. Rubriken på hennes projekt var "Kiviksgraven - virtuella kroppar i rituell procession".1

Vad är då meningen med att som nutidsmänniska fysiskt befinna sig i någon annans föreställning om bronsåldern? Genom en utvärdering av deltagarnas upplevelser, tog Ljungar-Chapelon reda på hur olika grupper, främst barn och unga, hade upplevt att med sina egna kroppar agera i relation till bronsålderns procession.

De svar hon fick i sin undersökning är intressanta. Det visade sig att erfarenheten dels väckte intresset för okända monument och fyndplatser hos personer som tidigare inte visste något om bronsåldern och dess bildvärld. Dessutom skapade deltagandet ett förnyat engagemang och väckte nyfikenhet hos de personer som redan kände till eller kanske rentav efter åtskilliga besök på platsen delvis hade förlorat intresset för museet och bilderna i fråga.2

Nytolkningar av gamla monument och platser med hjälp av ny teknik har därmed förutsättning att både skapa intresse för och att ändra på en redan etablerad uppfattning kring en plats eller en lämning. För personer som tidigare vid många tillfällen har besökt monumentet kan det uppenbarligen både fyllas med nytt innehåll och ge nya upplevelser.

Kanske föreställer sig många att ny teknik bara är ännu ett sätt att lyfta fram den vedertagna kunskapen. Emellertid visar det här utställningsprojektet att digitalisering av museernas utställningar även har förmågan att förnya våra intryck av och vår förståelse för det förflutna.3
 

1.Källa till filmen: https://youtu.be/bVFOdH8a6tg
2.Ljungar-Chapelon 2015, s. 43. Magali Ljungar-Chapelon 2015. Digital teknik och konst mot nya kunskapsupplevelser. Publikstudie om virtuella interaktiva upplevelser vid utställningen Petroglyfiskt vid Österlens museum. Rapport, Institutionen för Designvetenskaper, Lunds universitet. Rapporten finns även tillgänglig via Internet genom länken: http://www.mhm.lu.se/phd-magali-ljungar-chapelon/publication/5257240
3.För vidare läsning, se Petersson, Bodil 2014. Dances with Petroglyphs. On Digital Agendas, Digital Tools and Heritage Communication. I: Isto Huvila (ed.) Perspectives to Archaeological Information in the Digital Society. Meddelanden från Institutionen för ABM vid Uppsala universitet 5. Uppsala. Texten finns även tillgänglig via Internet genom länken: http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A776286&dswid=-1787