Blod, rening och pånyttfödelse i judiska kvinnors liv

Den store judiske lärde Moses Maimonides var en av de rabbiner som försökte återställa ordningen under det så kallade mikveh-upproret i Egypten under 1100-talet (en minnesstaty av Maimonides i hans hemstad Córdoba).

Under medeltiden utvecklades traditioner som omgärdade menstruerande kvinnor med en rad rituella begränsningar när det gäller bönelivet. Dessa traditioner har många kommit att ifrågasätta i modern tid, inte minst eftersom de inte har någon bas i de källor som ortodoxa judar håller för normativa. Här ses kvinnor som ber vid en tunnel under den Västra muren i Jerusalem, så nära de kan komma det forna templets heligaste del.

Man ska dock vara medveten om att när det gäller dessa texter, skrivna av män, om hur kvinnor ska vara och agera, så kan det finnas en stor diskrepans mellan ideal och praktik. Detta märks till exempel på de källor som berättar om något som skulle kunna kallas mikveh-upproret, som ägde rum i Egypten på 1100-talet. Där hade en majoritet av de judiska kvinnorna upphört att gå till mikveh och föredrog istället att antingen tvätta sig hemma eller att besöka de muslimska badhusen, vilka de ansåg var renare och bättre. Trots ansträngningar från lärda rabbiner som till exempel Moses Maimonides, så varade detta uppror i flera år. Maimonides beklagar sig också över att ”bara en på tusen” av dessa kvinnor hade återvänt till ortodox praxis, något som han tillskriver inflytande från vad han såg som kätterska judiska grupper, framför allt karaiterna10.

Även bland de judar som levde i det kristna Europa kom den menstruerande kvinnan att omgärdas med fler begränsningar under medeltiden. En av de mest utbredda tillskärpningarna var att kvinnor som var rituellt orena inte fick tillträde till synagogor. Reglerna som ytterligare kringskar menstruerande kvinnors handlingar förefaller ha sitt ursprung i den tidigmedeltida texten Baraita de-Niddah, som visserligen inte generellt accepterades som auktoritativ källa till judisk lag, men icke desto mindre förefaller ha haft stort inflytande bland judar i det medeltida Europa, ibland genom att idéer i denna text togs upp av andra rabbiner och infogades i senare texter. 11 Tillskärpningen har kopplats till en rad vidskepliga föreställningar om menstruerande kvinnor som förekom bland medeltida judar, till exempel att deras andedräkt var skadlig eller att de kunde frambringa röda droppar som såg ut som blod genom att titta länge i en spegel. Vissa av dessa vidskepliga föreställningar tros ha sitt ursprung i liknande synsätt i den icke-judiska omgivningen.12

Under senare medeltid och tidig modern tid finner vi dock källor som talar om det lidande det orsakade för kvinnor som genom sin menstruation blev utestängda från den gemensamma bönen, och författarna till dessa texter ger dem därför tillträde. Från denna period ser man också en förskjutning som möjliggör menstruerande kvinnors närvaro i synagogorna. Enligt denna tolkning är det inte synagogan per se som är en helig plats utan det är Torarullarna som förvaras där som är heliga. Utifrån detta synsätt utvecklades istället traditionen att menstruerande kvinnor kunde delta i gudstjänsterna men undvek att titta på Torarullarna när dessa togs fram ur arken där de förvarades.13