Blod, rening och pånyttfödelse i judiska kvinnors liv

Av Lena Roos
Publicerad:2010-06-02 11:48
Omskärelse.

Ett av områdena där judiska kvinnor marginaliserades under medeltiden var riterna kring omskärelsen. Det blev allt mer ovanligt att kvinnor fick hedersuppdraget att hålla barnet under omskärelsen, en roll som kan jämföras med dopfaddrarna i den kristna världen. På bilden: Isaks omskärelse, tysk handskrift ca 1300.

Reglerna för sexuell renhet hade ursprungligen sin kontext i relation till templet i Jerusalem, vars kult förutsatte en strikt uppdelning av det som var rituellt rent från det som var orent. Det kan vara på sin plats att här betona att det handlar om rituell orenhet, vilket inte är detsamma som smutsigt. En person kan vara smutsig, men ändå motsvara kraven på rituell renhet som ställs i en viss religiös kontext. På samma sätt kan man vara nybadad, men vara befäst med rituell orenhet, genom att man har kommit i kontakt med något som i den religiösa kontexten anses förmedla rituell orenhet, till exempel en död kropp. Att just menstruation kopplas till föreställningar om rent och orent och till därmed sammanhängande tabun är inte unikt för Bibeln, utan förekommer i många andra religiösa traditioner.5 Något som dock är ovanligt med passagen från 3 Mosebok 15 ovan, är att parallella föreställningar finns kring män med flytningar från könsorganen. Till skillnad från föreställningarna om orenhet i samband med menstruation som överlevt in i modern tid, så förlorade reglerna kring orenhet i samband med manliga flytningar sin betydelse efter Templets förstörelse år 70 eKr.6

I den hebreiska Bibeln ges inte någon övergripande förklaring om varför en menstruerande kvinna är rituellt oren. I senare rabbinska texter däremot, återfinner man spekulationer över varför kvinnor åläggs det speciella budet att vaka över den sexuella renheten. En av de viktigaste midrasherna från ca. 400-tal eKr anger att orsaken var att Eva, den första kvinnan, var delaktig i att Adams, den förste mannens blod spilldes, genom att hon i sin olydnad åt av den förbjudna frukten vilket resulterade att Adam och Eva fördrevs från Paradiset och döden kom in i den mänskliga existensen (1 Mos 3). På grund av denna ”medverkan till blodspillan”, måste därför alla efterkommande judiska kvinnor vaka över reglerna kring menstruationsblodet.7

Rent och orent under medeltiden

Inom judendomen tillhör reglerna kring sexualitet den lilla del av de bibliska renhetsreglerna som man fortsatte att praktisera även efter Templets förstörelse.8  Reglerna kring menstruation kom rent av att tillskärpas efter Templets förstörelse, i synnerhet när det gäller den fysiska separationen mellan makar under den period då kvinnorna var niddah, och kravet på att kvinnorna systematiskt skulle undersöka sig själva för att försäkra sig om blödningen hade upphört. Det var framför allt i närheten av det forna Templet, bland den palestinensiska judenheten som dessa regler tillämpades strikt. Hos den andra stora delen av den dåvarande judenheten, den babyloniska, var man i talmudisk tid mindre strikt i detta avseende. När detta område blev en del av den muslimska världen, på 700-talet, så kan man se att även den babyloniska judenheten gick mot en striktare praxis av sexuell renhet. Detta har tolkats som en påverkan från muslimsk teologi.9

5.För exempel från andra kulturer, se Mary Douglas, Purity and danger, London 1966.
6.Susan Grossman, “Mikveh and the sanctity of being created human”, responsum antaget av CJLS (Committee on Jewish laws and standards, halachiskt övergripande organ inom konservativ judendom), 13 september, 2006, http://www.rabbinicalassembly.org/docs/Grossman-Niddah.pdf.
7.Bereschit Rabba, Chanoch Albeck, Julius Theodor (red.), Berlin 1912-1936, 160.
8.Ta-Shma/Baskin 2007, 253; Cristofar 2000–2001, 459.
9.Ta-Shma/Baskin 2007, 256.