Fig. 14. Birger jarl. 1250–1266. Lödöse. Penning ca. 1261–1266. Diameter 12 mm.
Fig. 15. Lösfynd med Birger jarls mynt varav ett exemplar är hittat på Åland. Det gulfärgade området visar det område han bör ha kontrollerat ca. 1261–1266, d.v.s. där hans mynt cirkulerade. Det motsvarar det område som hade götaländsk mynträkning före ca. 1250.
Birger jarls myntning
Bokstäver på medeltida mynt är ofta svårtolkade. Ibland syftar de på myntherren eller på myntorten, men i en del fall finns ingen logisk tolkning. I Lödöse vid Göta älv har man vid ett flertal tillfällen hittat myntningsunderlag i bly eller läder från perioden ca. 1150–1360. Vid två utgrävningar 1974 och 1984 gällde fynden avtryck av en brakteat vilken som enda motiv hade bokstaven B. En byggnad där underlag hittades kunde dendro dateras till 1263. Det betyder sannolikt att myntningen ägde rum före och efter 1263. Det gör att bokstaven B måste syfta på Birger jarl, vilket har varit den traditionella tolkningen sen lång tid tillbaka (fig. 14). Det faktum att hans företrädare som jarl, Ulf Fasi, präglade mynt i eget namn ca. 1230 stöder denna tolkning. Birgers myntning var sannolikt kortvarig och bara ett 30-tal ex. är bevarade. Fyndspridningen av lösfynden, endast 9 ex., visar en stark koncentration till Västergötland och Värmland. Det är anmärkningsvärt att bara ett ex. har hittats i Småland, där man under medeltiden normalt har flest fynd (tack vare många stora och väl utförda utgrävningar i småländska kyrkor och inte beroende på att myntcirkulationen var mer omfattande i Småland än i resten av landet). Det är därför uppenbart att hans mynt endast var giltiga inom det område där den götaländska mynträkningen med åtföljande myntcirkulation gällde före ca. 1250 (fig. 15). Det gör att typen enbart har myntats i Lödöse, vilket också bekräftas av att det finns flera olika varianter av typen bland de myntningsunderlag som har hittats i Lödöse.
Baserat på bevarade dokument och uppgiften i Erikskrönikan att när Birger dog tog Valdemar över riket, har historikerna ansett att Birger behöll makten till sin död. Denna bild stämmer dåligt med den information som finns om hans myntning. Om Birger hade hela makten, varför skulle han då ge ut egna mynt i en del av Sverige? Det vore inte logiskt. Birgers myntning kan därför bara förklaras av en uppgörelse om maktfördelningen i riket. Det finns andra händelser som ger stöd för denna tolkning.
I motsats till dokument från 1250-talet och början av 1260-talet finns det inga konkreta bevis för att Birger under sina fem sista levnadsår (hösten 1261-hösten 1266) ensam utövade makten. Vad var det då för händelser kring 1260 som förändrade läget? Valdemar hade 1260 gift sig med Sofia, dotter till den tio år tidigare mördade danske kungen Erik Plogpenning. Det är sannolikt att det är tack vare henne som det blev en maktuppgörelse mellan Valdemar och fadern, Birger jarl. Hon kan knappast ha varit tillfredställd när hon fann att makens far, Birger jarl, var den som styrde och ställde, trots att Valdemar enligt landskapslagarna blivit myndig 1258 och då även reelt skulle ha tagit över makten. Därför drev hon på att han skulle bli kung inte bara till namnet utan också i verkligheten. Året därpå, 1261, gifte sig Birger med Mechtild, änka efter Abel, som var dansk kung efter sin bror Erik Plogpenning. Abel hade innan han blev kung tillfångatagit sin bror och överlämnat honom till en av hans fiender som lät mörda Erik. Birgers giftermål med Mechtild kan ses som Birgers hämnd för att han förlorat makten och en ren förolämpning mot Sofia eftersom Mechtild ju var änka efter den man som sett till att Sofias far mördades.
Att Valdemar som kung tog över den verkställande maktutövningen medan Birger trädde tillbaka med mer begränsad makt kopplad till en lokal maktutövning i västra Götaland, får härmed en logisk förklaring och kan dateras till 1261-1266. Birger måste ha kontrollerat den lokala (kungliga) förvaltningsapparaten för att kunna övervaka myntcirkulationen och se till att endast hans mynttyp var i omlopp. Hans maktutövning i området har sannolikt även omfattat rätten till del av sakören (böter).