Mynt öppnar ett fönster mot medeltiden

Av Kenneth Jonsson
Publicerad:2011-03-23 15:51
Fig. 10.

Fig. 10. Magnus Eriksson 1319–1363. Stockholm. Penning 1354–1361. Diameter 15 mm.

Fig. 11.

Fig. 11. Albrekt av Mecklenburg 1364–1389. Kalmar. örtug. Diameter 18 mm. Bilden visar myntets åtsida.

Fig. 11.

Fig. 11. Bilden visar det övre myntets frånsida.

Vad säger myntens motiv?

Alla medeltida mynat saknade uppgifter om valören. Så länge som bara penningen präglades (i undantagsfall även ½ penningar), d.v.s. före ca. 1370 var det inte något problem. Det kanske inte heller var något stort problem när örtugen (8 penningar, infördes ca. 1370) eftersom det var ett mycket större mynt. Annorlunda blev det däremot under senmedeltiden när man även präglade halvörtugar. Ganska snabbt måste man ha insett att det blev ett problem som man löste genom att örtugarna hade en trekronorssköld (vad som numera kallas för lilla riksvapnet) som motiv medan halvörtugarna hade en krona som motiv.

Så länge som man bara präglade den lägsta valören, penningen, var mynten små och det fanns bara plats för enkla motiv som en krona, ett djur(huvud), ett par bokstäver eller liknande. Motiven har ofta en heraldisk koppling. På en mynttyp från Knut Långe 1229–1234 finns t.ex. en sköld med hans vapen avbildad. Kungens fullständiga namn angavs bara undantagsvis.

En förenkling av motiven på penningarna märks också när man efter en tid med tvåsidiga mynt återgick till att prägla brakteater vid 1300-talets mitt. Sannolikt ur kontrollsynpunkt blev det nu viktigast att ha en symbol som angav var mynten präglats; krona för Stockholm (fig. 10), E för Kalmar, L för Lödöse och S för Söderköping.

När örtugen infördes angavs namnet på kungen resp. myntorten i åt- och frånsidans inskrifter. Motiven kunde t.ex. syfta på kungen (en initial) resp. myntorten (krönt initial) (fig. 11).

Vad säger mynten om den ekonomiska utvecklingen?

De flesta har säkert sett exempel på de sedlar med valörer på t.ex. hundra miljoner mark, som gavs ut i Tyskland under hyperinflationen på 1920-talet och då en kort tid motsvarade priset för t.ex. en brödlimpa. Vi har sedan länge fått vänja oss vid inflation, men normalt rör det sig om några procent per år. Trots det har 1 krona idag samma storlek som när den gavs ut första gången 1875, medan köpkraften numera är en bråkdel av vad den var då. I rättvisans namn skall emellertid sägas att 1875 bestod kronan av 80% silver medan den idag inte innehåller något silver alls.

Under medeltiden var alla svenska mynt präglade i silver, men speciellt den lägsta valören, penningen, bestod efterhand av mer och mer koppar. Eftersom valören till stor del var kopplad till värdet på det silver som fanns i myntet betyder det också att man kan följa inflationen genom att se hur myntens vikt och silverhalt förändrades. Fram till ca. 1250 kan man då konstatera att det inte går att registrera någon inflation på det svenska fastlandet, vilket tyder på att ekonomin och statsfinanserna utvecklades mycket bra. Sedan följde en period med relativt snabb inflation till 1300-talets mitt. Då fick Sverige sin första kraftiga inflationsperiod och mynten innehöll till slut knappt något silver alls. Mynten var så dåliga att påven vägrade att ta emot dem som betalning. Orsaken till inflationen var att man köpt Skåne för pengar som man hade lånat, att digerdöden kraftigt hade reducerat befolkningen och att man förde krig mot Ryssland. Därefter fick man börja om från början och gav ut mynt med mycket hög silverhalt, så hög att man snart blev tvungen att sänka den, antagligen för att folk inte trodde att de verkligen hade så hög halt som statsmakten hävdade. Under större delen av 1400-talet är ekonomin mycket stark, säkerligen tack vare en omfattande export av koppar och järn. I Mälardalens kunde man nu t.ex. köpa dyra altarskåp från Tyskland och Nederländerna till sina landsortskyrkor.