Pierre Verdier: Kristus är mitt liv (1688-1690). Bild: Detalj ur Nicodemus Tessins d. y. teckning av Ulrika Eleonoras begravning i Riddarholmskyrkan (1693)
Till kröningen 1675 skrev Olof Rudbeck mycket storslagen och pampig musik. Musiken för drottningbegravningen var av ett helt annat slag. Här handlade det om att musiken skulle passa in i det sorgliga sammanhanget. Den skulle tolka de sörjandes känslor men samtidigt också skänka tröst. Den inledande sinfonian till Verdiers “Kristus är mitt liv” ger en ganska bra bild av hur man försökte framställa sorg och klagan vid denna tid. Molltonart, långsamt tempo med mycket långa toner och mycket dissonanser är typiska inslag. Lyssna på ljudklippet här till höger.
Här har jag tagit exempel från 1600-talet och Dübensamlingen därför att jag själv är specialist på den tiden och kan den bra. Men jag kunde också ha berättat om Anne, som hittade musiken till den heliga Katarinas translationsfest i Vadstena 1489, genom att bläddra igenom gamla medeltida handskrifter ifrån Vadstena. Läs mer här.
Eller om Håkan, som redde ut omständigheterna kring Johan Wikmanssons sonat för cittra från 1780-talet och kunde visa att den enda kända kopian var fel avskriven och presentera sin egen version av hur sonaten egentligen skulle se ut. Läs mer här.
Här har jag gjort ett försök att visa att historisk musikforskning är något spännande och roligt. Men det finns en aspekt till som är viktig. Musikhistorisk forskning är speciell, därför att resultaten av en forskning kan levandegöras i klingande form. Många som sysslar med musikvetenskap är själva musiker eller samarbetar med professionella musiker. Inspelningen med den lilla sviten av Samuel Peter von Sidon kom till exempel till när jag hjälpte violinisten Ulrika Westerberg att hitta musik ur Dübensamlingen till en CD-skiva. Inspelningarna av Narvaballeten och Verdiers ”Kristus är mitt liv” ä gjorda av Hans Davidsson, som både är skicklig organist och dirigent och musikforskare.
Musiken är också speciell, därför att den i alla tider funnits i alla samhällsskikt. Här har jag mest skrivit om musik vid det kungliga hovet, därför att det är ett slags musik som lämnade mycket skriftliga spår av olika slag och därför är lätt att dokumentera. Men det fanns också en musikutövning i städerna och på landsbygden, som lämnat historiska spår av olika slag. Mest spännande är kanske samspelet mellan den musik som kom till i högreståndskretsar och bland allmogen. Spelmanslåtarna från Hälsingland och Uppland visar tydliga spår av gamla kontakter med 1700-talets hov- och stadsmusikanter. De låter helt enkelt rätt mycket Vivaldi! Och många av våra gamla folkvisor har rötter tillbaka antingen till medeltidens ballader och de trubadurer som sjöng vid kungliga och adliga slott, eller till komponerade sånger från populära operor eller liknande sammanhang.
I svenska bibliotek och arkiv, runt om i hela landet, finns ett enastående stort material med musikalier och andra dokument som på ett eller annat sätt kan ge oss nya kunskaper om äldre tiders musik och musikkulturer. De ligger bara och väntar på att någon ska upptäcka dem. Kanske blir det du?