Bild 2. Ett ID-kort ur utställningen Bond in Motion Exhibtion. Foto: London Film Museum.
Bild 3. En "Lotus Esprit S1 Wet Nellie" från filmen The Spy Who Loved Me (1977), ur utställningen Bond in Motion Exhibtion. Foto: London Film Museum
Bakom kulisserna är de objekt skapade av människor i syfte att vara en del av en filmproduktion och vad gäller de fall som nämns här ovan så är det inte heller vilka filmproduktioner som helst utan produktioner som har haft enorma framgångar, både bland de initierade fansen och bland den generella publiken. Filmerna ingår i den populärkulturella historien och på så vis kan också de tillhörande objekten, såsom kostym, rekvisita och concept art, betraktas som en del av samma historia. Fiktioners tillkomst kan dessutom säga något om oss själva och vår historia. De fiktiva världar vi väljer att leva oss in i, kanske som en flykt ifrån vår egen, kan säga något om den specifika tidsperiodens problem eller välgång som rådde vid fiktionens tillblivelse. Precis som andra slags konstnärliga och kulturella yttringar borde också fiktionsföremål kunna ses i ljuset av en historisk kontext.
Den filmrekvisita som visas i de fiktionsutställningar som behandlas här kan alltså överbrygga tid och rum precis som historiska artefakter, just för att de är fysiska föremål som finns kvar efter produktionens avslutning. Tidsspannet för dessa föremål är dock ännu inte tillräckligt stort för att föremålen ska ha hunnit bevisa att de kan överleva flera generationer. Det historiska perspektivet blir därför mycket kort. Däremot bevisar fiktionsföremålen att filmatiseringarna av fiktionerna har hänt på riktigt. Därmed blir filmernas rekvisita fysiska kvarlevor efter filmproduktionens genomförande som också kan fungera som ett slags materiell representation av den värld som gestaltats på film. Vi kanske inte kommer så mycket närmare den fiktiva gestalten Darth Vader rent fysiskt än när kostymen som bars av skådespelaren David Prowse i filmerna visas i en utställning.
Hur fiktionsutställningarna och deras innehåll upplevs hänger på deras besökare. Fans förhåller sig på olika sätt till fiktion, både individuellt och beroende på vilken fiktion de hänger sig till, och medan vissa fans förhåller sig relativt distanserade till sina valda fiktioner så är andra mer hängivna. Spannet går från att vara helt införstådd med fiktionen som ”påhitt” till att behandla den som faktisk historia eller som ett rättesnöre i livet. Att besöka en Star Wars-utställning fyller således olika funktion för olika personer beroende på deras förförståelser och grader av entusiasm. De som aldrig sett filmerna får sannolikt en annan upplevelse än de som sett filmerna eftersom de förstår utställningens innehåll på olika sätt. Personer som är väl mycket insatt i Star Wars-sagan och dess universum upplever antagligen utställningen utifrån ytterligare perspektiv. Hos den helt oinitierade, som saknar emotionella band till filmerna, kan utställningen fortfarande vara intressant om den är välgjord. Den kan också möjligen upplevas som autentisk även för den oinitierade eftersom föremålen ingår i filmhistorien och på så sätt bär på ett populärkulturellt värde. Däremot är det inte säkert att den upprymda känslan av närvaro och autenticitet infinner sig på samma sätt som hos ett entusiastiskt fan.
När jag besökte Bond in Motion på London Film Museum 2015, en utställning om fordon som förekommit i filmerna om James Bond, så upplevde jag inte särskilt mycket autenticitet alls. Jag har nämligen aldrig sett en Bond-film och har ingen som helst relation till agenten i fråga annat än som populärkulturellt fenomen. Jag var däremot medveten om att jag tog del av ett stycke filmhistoria och att föremålen i sig var autentiska och faktiskt användes vid inspelningarna av olika Bond-filmer (bild 2 och 3). Jag fick dock inte den överväldigande känslan av närvaro som jag förstod att många av de andra besökarna på museet fick. Vid besöket på Lord of the Rings-utställningen i London 2003 var upplevelsen av autenticitet däremot stark hos mig. Även om autenticiteten hos föremålen var given i båda fallen så fanns bara den berömda ”wow-känslan” på Lord of the Rings-utställningen. Upplevelsen av ett föremåls autenticitet kan alltså utebli om den upplevande individen inte är insatt i den specifika fiktionen – även om föremålets faktiska autenticitet är intakt.
Upplevelse av autenticitet hänger å ena sidan samman med just engagemang hos individen men också med människans allmänna kunskap om sitt eget ursprung i ett slags universellt sammanhang. Kulturhistoria handlar om mänsklighetens kulturella historiska utveckling och verklighet, något vi har gemensamt och som vi lär oss om i skolan och när vi besöker museiutställningar. Fiktion, däremot, är inte verklig och allmänmänskligt gemensam i samma bemärkelse och eftersom en stor del av science fiction- och fantasyverken inte är upptagna i populärkulturellt kanon så uppfattas dessa genrer ofta som förhållandevis smala. Möjligen är den föreställningen på väg att ändras med tanke på de litterära stadsvandringar, museer som bygger på litteratur, filmmuseer och världsturnerande