Från lögn till helig dikt

Publicerad:2009-06-02 15:46

Figur 10. Giovanni Boccaccio porträtterad av Andrea del Castagno ca 1450.

VI. Poesi = teologi

Det var både för det sköna språkets och det heliga ärendets skull som Dantes efterträdare på den florentinska parnassen, Giovanni Boccaccio, i sin lilla skrift till hans lov, Trattatello in laude di Dante, avfattad kort efter 1350, kunde hylla Komedin i så högstämda ordalag. Många fåkunniga, noterar han, tror att poesin bara är ett fabelaktigt tal, fabuloso parlare. Tänk så fel de har! Poesin är i själva verket teologi, ett medium för höga sanningar, ja, i Dantes fall de högsta.22 Inte undra på, följaktligen, att Boccaccio senare i samma lilla skrift kom att kalla föregångarens Komedi ”gudomlig”. Därmed avslutar han detta huvudspår inom den medeltida litteraturen (och litteraturteorin): poeterna, dessa bedrövliga varelser i klostermanuskriptet Hortus deliciarum med helveteskorparna kraxande i öronen, förvisade från det sanna filosofiska vetandet, hade nu rehabiliterats rejält. Deras lögnaktiga fiktioner, fabulosa commenta, hade rentav, genom Boccaccios och andras försorg, förklarats besläktade eller identiska med det högsta vetande medeltiden kände: det teologiska. Identifikationen av poesi med teologi kom att bli en av den sena medeltidens betydande arvslotter till renässanskulturens lärda humanister och nobla skönandar.

22.Boccaccio 2002, 137 (s. 37), Boccaccio 2009, s. 57