Figur 41. Jean Bérain, Grotesk.
Figur 42. Jean Bérain, Utkast till smidesgaller.
Figur 43. Jean Bérain, Utkast till Karl XI:s ceremonikaross, 1696.
Hans dekorer präglas av ytmässighet och en lätt elegans som leder tankarna både till Rafaels grotesker och till nederländarna Cornelis Floris och Vredman de Vries (figur 41). Det är emellertid påfallanade att de erotiska och obscena motiv, som är så karakterisktiska säskilt för den nederländska rullverksgrotesken, helt lyser med sin frånvaro hos Bérain. Han håller sig strikt till den höviska smakens comme il faut och undviker alla tvetydigheter. Den mångsidige Bérain levererade utkast till de flesta användningsområden. Att hans bandornament lämpade sig särskilt väl att omsättas i smidesgaller och grindar, säger sig nästan själv (figur 42). Med tanke på det franska konstlivets strikta organisation överraskar det inte heller att Bérains inflytande blev stort även inom möbelkonst och annat konsthantverk. Kända exempel på det är André-Charles Boulles (1642-1732) intarsia- eller marketerimöbler.
Bérains inflytande i Europa var om möjligt ännu större än LePautres. Hans stick kopierades flitigt, inte minst i Tyskland, där de bildar utgångspunkten för en ornamentstil, baserad på bandslingor och bladverk (s.k. Bandlwerk), som framförallt präglar stuckornamentiken i den blomstrande senbarocka arkitekturen från 1700-talets första decennier i hela centraleuropa.
I Sverige kom Bérain att spela en viktig roll tack vare Nicodemus Tessin d.y. som införskaffade mängder av teckningar och andra prov på hans konst att användas vid slottsbygget och i Tessins andra projekt, t.ex. i hans eget palats i Gamla stan. 1696 beställde han en praktfull ceremonikaross (den sk. Kröningsvagnen i Livrustkammaren) i Paris som byggdes och dekorerades efter Bérains ritningar (figur 43).
Rokoko och nyklassicism
Frankrike behöll under större delen av 1700-talet den ledande ställning inom Europas kulturliv det fått under Ludvig XIV:s tid. Det kulturella klimatet ändrade sig emellertid efter kungens död och nu var det inte längre hovet i Versailles utan Paris med sitt bredare skikt av adel och förmöget borgerskap som angav tonen. Den livsstil de utvecklade skiljde sig från hovets stela ceremoniel, man hyllade friare och lättsammare ideal och gav större utrymme för inidviduella intressen och nycker. Sitt renaste uttryck fick denna livsstil i rokokon. Rent stilhistoriskt sett markerar rokokon barockens sista utvecklingsfas. Den är framförallt en dekorationsstil som kommer bäst till sin rätt i rumsinredningar, möbler och konsthantverk. Redan under 1670-talet kunde man konstatera en reaktion mot den tunga barockklassicismen; Jean Bérains verk är det. Den utvecklingen fortsatte under Philip av Orléans regentskap. Denna övergångsstil till rokokonhar fått namnet régence. Régencetidens inredningskonst präglades av konstnärer som