Rötmånadshistorier: Sensationer i skillingtryck och andra media under 1500-talet, 1800-talet och 2000-talet

Av Hanna Enefalk
Publicerad:2015-04-23 11:46
Fig. 9.

Fig. 9. Visan ”Om wilddjurens härjande” byggde på ett finskspråkigt original, och även illustrationen hade som vi ser i fig. 10 lånats från ett tidigare tryck om vargjakt. Visan skulle sjungas som psalmen ”Jesu Christi oskyldiga död” (i 1986 års svenska psalmbok kallad ”Vår Herres, Jesu Kristi, död”).

Fig 10.

Fig. 10. Alexander Hintze, "Om varg- och lojagt", Helsingfors 1881. UUB Uppsala.

Visan hade flera förelöpare. Redan 1624 cirkulerade flygblad med uppgiften att en liknande mirakelfisk fångats i floden Vistula (Weichsel) i Polen 34. Kring sekelskiftet 1800 trycktes en svensk visa där fisken sades ha dragits upp ur Genevesjön. Ur sjön ska även en man med fiskstjärt ha dykt upp och profeterat om krig, synd och pest 35.

Traditionen att tolka avvikande naturfenomen som gudomliga tecken etablerades på allvar i och med reformationen. Den märkliga fiskens andliga fader och moder var ”Påveåsnan” i Rom och ”Munkkalven” i Freiberg. Den missbildade åsnan, som flöt upp ur Tibern år 1496, och den vanskapta kalven, som föddes år 1522, uppmärksammades i ett tryck från 1523. Författare var inga mindre än Martin Luther och Philip Melanchthon 36.

De båda reformatorerna tolkade djurens missbildningar som tecken på Guds missnöje med kyrkan. Kalvens skinn såg ut som en munkkåpa; därmed kunde man förstå att munkarna frossade som kor betar gräs. Åsnan tycktes ha ett åsnehuvud på en människokropp; alltså ville Gud visa orimligheten i att påven istället för Kristus var kristenhetens överhuvud 37.

Luthers och Melanchthons skrift fick mängder av efterföljare och under 1500-talets andra hälft hade berättelser om missbildade djur, växter och människor blivit ett fast inslag i nyhetsförmedlingen. Den tyska forskaren Irene Ewinkel, som studerat 1500-talets flygbladstryck av missbildade barn, menar att intresset för ”missfoster” hade att göra med protestantismens ogiltigförklarande av katolska mirakel. Protestanterna menade att underverken som tillskrevs helgon och andra katolska kultobjekt var falska eller till och med av djävulskt ursprung. Istället lyfte man fram under i naturen. Här visade Gud själv sin vilja för människorna: ett säkert tecken på att Han hyste ett personligt intresse för protestanterna, även om de inte kunde visa upp några mirakel i stil med den katolska kyrkans. När väl protestantiska stater etablerats kunde järtecknen dessutom användas för att hålla undersåtarna i herrans tukt och förmaning38.

Alla skillingtryckens djur var heller inte lika beskedliga som mirakelfisken i Marseille. Här ska vi återvända till Finland och ännu ett tryck från Helsingfors. Precis som visan om den åttafaldiga mörderskan var det utgivet av F. A. Kaselius.

Visan Om wilddjurens härjande i Finland utkom år 1881 och byggde likt visan om den åttafaldiga mörderskan på ett finskspråkigt original 39. Illustrationen hade lånats från en fackskrift om jakt, men bättrats på med tillägget av ett skrikande barn.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

34.Russell & Corinne Earnest, Flying leaves and one-sheets: Pennsylvania German broadsides, fraktur, and their printers (New Castle 2005) s. 184.
35.Twenne sanfärdiga, Helt nya och mycket märkwärdiga Wisor (Gävle 1801). UUB Folkvisor vol 2:78.
36.Irene Ewinkel, De monstris: Deutung und Funktion von Wundergeburten auf Flugblättern im Deutschland des 16. Jahrhunderts (Tübingen 1995) s. 39.
37.Ewinkel (1995) s. 41–42.
38.Ewinkel (1995) s. 29–30, 52, 58.
39.Om wilddjurens härjande i Finland och Den sörjande modrens klagan öfwer sitt barns öde, besjungna i bedröfwelsen af F.A. Kaselius (Helsingfors 1881). Nationalbiblioteket, Helsingfors.