Fig. 11. Vapen för Ungern, England, Kastilien, Cypern, Sicilien, Böhmen, Sverige och Norge i Bergshammars vapenbok från ca 1450. Riksarkivet.
Svensk och utländsk heraldisk forskning i övrigt
Dessa tre doktorsavhandlingar är exempel på hur heraldik har använts i forskning om det förmoderna samhället. Gemensamt är att alla behandlar svensk stormaktstid, även om fokus här skiftar från bruket av heraldik som en markör av social status till heraldik som politisk propaganda. Det finns naturligtvis också en rad andra områden och tidsperioder där kunskaper i heraldik kan komma till användning i historisk forskning i vid mening.
Exempelvis är heraldiken viktig för alla medeltidsforskare som arbetar med beseglade dokument. De sigill som är vidfästa dokumenten, såsom en bekräftelse på deras äkthet, bär ofta utfärdarens heraldiska vapen. Jan Raneke publicerade 1982-1985 uppslagsverket Svenska Medeltidsvapen I-III, men sedan dess bedrivs det ingen omfattande forskning på området, även om det är av stor betydelse för bland annat medeltidsgenealogin. Samme forskare disputerade i konstvetenskap några år tidigare vid Lunds universitet på avhandlingen Bergshammarvapenboken – en medeltidsheraldisk studie. Vapenboken är en på Riksarkivet bevarad handskrift från mitten av 1400-talet med ritningar av 3338 vapen från alla kristenhetens länder. Handskriften är därigenom en viktig källa för den medeltidheraldiska forskningen i Europa. (fig 11)
Akademisk forskning på heraldikens område bedrivs i många europeiska länder och på senare år har det publicerats flera utmärkta introduktioner till ämnet. Särskilt vill jag framhålla Michel Pastoureaus Traité d´héraldique (1997), Stephen Slaters The complete book of heraldry (2002) och Georg Scheibelreiters Heraldik (2006). Med hänsyn till att heraldiken fungerat som ett europeiskt system för visuell kommunikation sedan medeltiden är det knappast förvånande att finns det en omfattande litteratur på många språk. De nämnda översikterna ger dock en god möjlighet att hitta rätt i litteraturen, som också består av en hel del bildverk av blandad vetenskaplig halt.
Sedan 1953 arrangeras vartannat år en internationell kongress för genealogiska och heraldiska vetenskaper. Kongressernas föredrag publiceras i serien International Congress of Genealogical and Heraldic Sciences som ger goda möjligheter att följa utvecklingen inom ämnet. För den nordiska diskussionen rekommenderas Heraldisk Tidsskrift, som ges ut av Societas Heraldica Scandinavica, som också sedan 2001 arrangerar nordiska heraldiska konferenser vartannat år.
Avslutningsvis är det värt att notera heraldikens egenart att samtidigt vara en medeltida konstform och en i hög grad samtida form av visuell kommunikation. De heraldiska vapnen, många gånger av ett medeltida ursprung, lever än idag som symboler för stater, städer, organisationer och personer. Nya symboler, varumärken och logotyper skapas av dagens grafiska designers med det heraldiska kulturarvet som utgångspunkt. Mot denna bakgrund framstår heraldiken som ett både levande och relevant arv från den förmoderna perioden i Europas historia. Det framstår också som en viktig uppgift att verka för en utveckling av undervisning och forskning om heraldik på våra universitet och högskolor, inte minst på designhögskolorna.