Kvinnors snabbfil till paradiset
Vad skriver då Slonik? Till att börja med inskärper han vikten av att hålla de bud som särskilt riktas till kvinnor: att rituellt offra en del av degen till sabbatsbrödet, att tända sabbatsljusen och att följa reglerna för sexuell renhet. Konsekvenserna av detta ska märkas såväl i detta livet som i det efterkommande. Om hon gör det ska allt gå henne väl, hon ska få njuta av god hälsa, långt liv, rikedom och många barn. Barnen ska också utmärka sig genom fromhet och lärdom i religiösa frågor. Efter döden ska en sådan kvinnas själ tas emot av jublande änglar som ska föra henne till Gud, ”den sanne domaren”, där hennes synder ska bli förlåtna tack vare hennes gudfruktiga leverne. Sedan ska hennes själ direkt föras till paradiset och där tas emot av patriarkernas fruar: Sara, Rebecka, Rakel och Lea. Hennes efterlevande barn kan också påverka hennes situation i paradiset genom sin fromhet. Var gång de studerar Torah, ber, uppfyller buden eller förmår någon annan att göra det, så förs deras mor närmare den gudomliga närvaron.
Sloniks råd bygger ofta på att det finns ett ideal, men om detta ideal är omöjligt att uppnå så finns det alternativ som också är acceptabla. När en kvinna går till mikveh till exempel, så ska hon ha en annan kvinna med sig som ska kontrollera att det rituella badet blir korrekt utfört. Om hon inte har tillgång till någon sådan kvinna, så kan även hennes man fylla denna funktion. Däremot, skriver Slonik, så får hon inte anlita en icke-judisk kvinna för att göra detta. På samma sätt ska reningsbadet egentligen äga rum på kvällen, men om det är för riskabelt, till exempel av rädsla för icke-judar, så kan man även göra det under dagtid. Här får man alltså en bild av hur judisk-kristna relationer under den här perioden kunde variera. Å ena sidan förekom det uppenbarligen så nära relationer att en judisk kvinna skulle kunna be en icke-judinna att hjälpa henne att kontrollera att denna viktiga och intima ritual utfördes korrekt. Å andra sidan kunde ritualens korrekta utförande försvåras av rädsla för icke-judar.
En judisk bebådelseberättelse
Vikten av att det inte får vara en icke-judisk person som övervakar badet hänger säkerligen samman med en föreställning om att det är av stor vikt vem kvinnan ser först efter att ha stigit upp ur mikven. Det ansågs nämligen påverka karaktären hos de barn som förhoppningsvis skulle avlas efter hemkomsten. Slonik berättar om en tidigare tradition att Talmudlärda män brukade sitta utanför mikven för att de skulle vara de första människorna kvinnorna fick se på vägen hem. Han berättar även en tradition om översteprästen Elisha och dennes fromma hustru.