Olof Rudbeckius, "Herre Konungen fröjdar sig", musik till Karl XI:s kröning 1675. Bild: David Klöcker Ehrenstrahl, Karl XI, ca. 1685.
Kung Karl XI kröntes i Uppsala domkyrka den 28 september 1675. Om musiken vid den stora ceremonin var ganska lite känt, men det fanns ett par mycket gamla uppgifter. En var att Olof Rudbeck var ansvarig för hela kröningen, inklusive utsmyckningar, fyrverkerier – och musik. En annan var att ett av musikstycken som sjöngs var ett Ode av Rudbecks kollega Harald Vallerius och att ett verk Olof Rudbeck själv skulle ha framförts, där han själv sjöng solo till ackompanjemang av tolv trumpeter. 1850 skrev P. D. A. Atterbom:
I den musik, som han sjelf hade sammansatt till CARL XI:s kröning, med ett väldigt ackompanjemang av trumpeter och pukor, sjöng han och sjelf hufvudstämman, och överröstade i solo-arian de tolf trumpeterna, som blåste av alla krafter
Några år senare skriver Leonard Höijer i sitt Musiklexikon att Rudbeck ”componerade festmusik, deri bland annat förekommer en aria med accompagnement af 12 trumpeter och 2 par pukor, och i vilken han själv en aria föredrog”.
I den äldre forskningen hade man ställt sig ganska skeptisk till de här uppgifterna om tolv trumpeter och pukor. Pionjären inom svensk musikforskning, Tobias Norlind, skrev till exempel att det måste vara en ”fullt normal besättning för festlig kyrkomusik som i en musikaliskt obildad människas hjärna blivit tolv trumpeter”. Men faktum är att av samtida beskrivningar av kröningen framgår att hovtrumpetarna var närvarande vid kröningen: just 12 trumpeter och två pukslagare med två pukor vardera – och i stycken Maria hade hittat fanns det två trumpetstämmor. Men hur såg då egentligen ”Herre konungen fröjdar sig” ut?
Det man behöver göra när man har att göra med en mer än 300 år gammal nothandskrift är att föra över den till modern notskrift. De flesta källor i Dübensamlingen ligger antingen i uppsättningar med lösa stämmor – varje sångstämma och instrumentstämma för sig –, eller så är de skrivna som partitur i tabulaturskrift. I inget av fallen kan ens en riktigt van notläsare bilda sig en uppfattning om hur musiken egentligen lät.
Förr i tiden skrev man av musiken för hand. Med förr i tiden menar jag alltså ända fram till 1990-talet. Nu använder man oftast notskrivningsprogam. De mest vanliga heter Sibelius och Finale. Fördelarna med notskrivningsprogram är ungefär desamma som med ordbehandlingsprogam: man kan få snygga utskrifter, det går lätt att göra rättelser, osv. En ytterligare fördel är dock också som redan sagts att man även kan få en grov bild av hur musiken låter.
Marias transkription av ”Herre Konungen fröjdar sig”.
En midigenererad version av de allra första takterna (alltså en version med digitala instrument) kan du höra om du klickar på musikfilen högst uppe på sidan.
När transkriptionen var klar kunde man se att det var ett ganska enkelt men samtidigt pampigt stycke musik. Det kunde knappast vara komponerat av någon av de professionella kompositörerna vid hovet, men däremot mycket väl av en amatör som Rudbeck. Vidare visade det sig faktiskt att stycket innehöll ett kort bassolo med trumpeter till. Det är bara tretton takter långt, men kanske ändå tillräckligt för att ge upphov till skrönan om Rudbeck och de tolv trumpeterna – om vi förutsätter att de tolv hovtrumpetarna spelade de två stämmorna med sex trumpeter i varje stämma. Leonard Höjer skriver visserligen i sitt lexikon att noterna till Rudbecks stycke skulle finnas i kungliga operans bibliotek. Men även det kunde Maria förklara: vid mitten av artonhundratalet, när Höijer skrev sitt lexikon, var den orkester som kallades för ”Kungliga hovkapellet” redan förvandlad till operans orkester.
På Karl XI:s tid var det fortfarande kungens privata musiker. Om någon talade om för Höijer att noterna fanns i hovkapellets gamla notbibliotek så trodde han därför självklart att de menade operans bibliotek. Men hovkapellets gamla notbibliotek före 1732 var i själva verket lika med Dübensamlingen! På så sätt hade Maria löst gåtan med musiken till Karl XI:s kröning och den gamla skrönan om Rudbeck och de tolv trumpeterna. Av bara farten lyckades hon även hitta två till storskaliga verk som måste ha spelats vid kröningen. Och resultatet blev till sist en CD-uppsats Karl XI:s kröning 1675. Musiken, musikerna och två anonyma festkompositioner ur Dübensamlingen (uppsatsen som pdf, extramaterial: notbilaga 1 samt notbilaga 2).
Maria är numera doktorand vid institutionen för musikvetenskap i Uppsala och arbetar med en avhandling om Gustav Dübens tid som hovkapellmästare.
Historisk musikforskning handlar förstås inte bara om att lista ut vilket stycke som spelades när eller att knäcka anonyma stycken. Att jag mest tar sådana exempel här är delvis för att det är konkret och tacksamt att beskriva och för att det exemplifierar den ganska spännande typ av detektivverksamhet som historisk forskning faktiskt kan innebära.