Bild 4. Kostymen till roboten C3PO från filmen Star Wars, Örnsköldsviks museum 2008. Foto Patrik Ylmefors
Bild 5. Kostym till figuren Boba Fett ur filmen Star Wars, Örnsköldsviks museum 2008. Foto Patrik Ylmefors
Bild 6. En sk. "All Terrain Scout Transport" från fillmen Star Wars, Örnsköldsviks museum 2008. Foto Patrik Ylmefors
fiktionsutställningar som nu växer fram. De marknadsförande krafterna bakom film- och TV-produktioner verkar ha förstått värdet av att möta publikens efterfrågningar, vilket är särskilt tydligt i de fall där det redan finns en stor skara fans att ta hänsyn till. Fansen är en del av skapandet av fiktionen på så vis att de har bidragit till att göra fiktionen stor och genom utställningarna får fansen ”tillbaka” något av det de hjälpt till att framhäva. Ofta behandlas fansen respektfullt eftersom det är de som till stor del är medskapare till fiktionen. Genom utställningarna förflyttas fiktionen in i de finkulturella rummen där de får nya betydelser. Fiktionen och dess fysiska komponenter, såsom kostym och rekvisita, blir upphöjda till att vara mer än utrustning i filmskapandeprocessen.
När föremål flyttas från sin ursprungskontext in ett musealt sammanhang så tycks de genomgå vissa förändringar. De omlokaliseras, restaureras och sätts in i ett nytt sammanhang. Även om en stenåldersyxa i en monter i ett utställningsrum fortfarande är en stenåldersyxa med sina oföränderliga egenskaper så är yxan samtidigt ett Museiföremål med stort M i museibesökarnas ögon. Den har blivit utvald att fungera som bevismaterial i berättelsen om oss själva. Den skapar nya relationer i en ny kontext. Utställningsmediet gör alltså något med blicken och upplevelsen av kulturhistoriska föremål och det är sannolikt att samma sak händer med fiktionsföremål när de flyttar in i ett utställningsrum. Modeller, kostymer och rekvisita från film och TV ställs plötsligt ut på podier, i montrar och bakom röda rep som om de vore vilka kulturhistoriska museiföremål som helst (bild 4 och 5). De förvandlas inte till kulturhistoria eller konst – de behåller sina inneboende kvaliteter – men vi ser på dem på ett annorlunda sätt eftersom de nu befinner sig innanför i ett sammanhang som länge har varit vikt till historiska artefakter och konstverk. Detta sammanhang har en stark koppling till specifika värden, upplevelser och förväntningar på autenticitet.
Ursprung och tillhörighet är viktiga delar av själva definitionen av autenticitet, oavsett om det handlar om historisk eller samtida autenticitet. Kulturhistoriska utställningar och fiktionsutställningar behöver inte skilja sig särskilt mycket ifrån varandra med tanke på de gemensamma nämnarna, nämligen vikten av ursprung och tillhörighet. Medan kulturhistoriska utställningar erbjuder ett slags ”tidsresor” genom vår världs tid och rum så tar fiktionsutställningar med besökarna på resor genom helt andra tider och rum. Konceptet är detsamma, det är egentligen bara förankringen i den verkliga historien som skiljer de två åt. Medan kulturhistoriska föremål får oss att känna samhörighet med det förflutna så tycks föremålen i fiktionsutställningar snarare fungera som en brygga mellan fiktionen och vår verklighet. I science fiction- och fantasyfiktion, som innefattar sina egna världar, tidsåldrar och villkor och som därmed har väldigt lite koppling till den tids- och rumsuppfattning vi är bekanta med i vår tillvaro, är autenticitet kopplat till en helt annan verklighet. Upplevelsen av det verkliga ställs på ända och omförhandlas. Den autenticitet som fiktionsutställningar framvisar går på tvärs med den ofta kronologiska linje som kulturhistoriska utställningar följer. Fiktionsföremålens funktion och deras koppling till specifika film- och TV-produktioner ger dem ett autentiskt egenvärde ur ett populärkulturhistoriskt perspektiv. Att en ny genre växer fram inom museivärlden, en genre som belyser fiktion och populärkultur, är ett bevis på att fiktionsobjekt inte behöva ställas i relation till kulturhistoriska objekt för att värdesättas. Fiktionen kan ta plats i kulturhistoriska rum och bära sin egen autenticitet utan att blanda in faktorer såsom tidens tand och allmänmänskliga intressen. Fiktionsutställningar väcker tankar kring vad autenticitet kan betyda och innebära. Genom fiktionen kan vi vända på perspektiven och inleda diskussioner om vad som egentligen bör räknas som en del av vår kulturhistoria och vad som förtjänar en plats i museala sammanhang.