Bilden som bevis; Om bruket av fotografier i det vetenskapliga arbetet vid Statens institut för rasbiologi

Av Ulrika Kjellman
Publicerad:2015-09-01 14:26
Bild 7.

Bild 7. Norrbottensfinnar. I Lundborg, Herman, Svenska folktyper, 1919. Fotografi reproducerat av UUB.

Bild 8.

Bild 8. Nordisk typ. I Lundborg, Herman, and Runnström, John. The Swedish Nation in Word and Picture. Stockholm, 1921. Fotografi reproducerat av UUB.

Bild 9.

Bild 9. Kvinna från tvångsarbetsanstalten i Landskrona. Det rasbiologiska institutets bildsamlingar vid UUB. Fotografi reproducerat av UUB.

Bild 10.

Bild 10. Kvinna av manlig typ. I Lundborg, Herman, Svenska folktyper, 1919.

Bild 11.

Bild 11. Svensk lantbrukarfamilj från Skåne. I Lundborg, Herman, Svenska folktyper, 1919.

Bild 12.

Bild 12. Kvinnor från Dalarna. I Lundborg, Herman, Svenska folktyper, 1919.

Bild 13.

Bild 13. Högadlig officer. Övervägande nordisk typ. I Lundborg, Herman, Svenska folktyper, 1919.

Bild 14.

Bild 14. Nordisk kvinna. Från det rasbiologiska institutets bildsamlingar vid UUB. Fotografi reproducerat av UUB.

Bild 15.

Bild 15. Finsk man Från det rasbiologiska institutets bildsamlingar vid UUB. Fotografi reproducerat av UUB.

Bild 16.

Bild 16. Finsk kvinna. I Lundborg, Herman, Svenska folktyper, 1919. Fotografi reproducerat av UUB.

Till denna grupp sorteras också personer med tvetydigt kön – en egenskap som i enlighet med den rasbiologiska logiken var ett problem (bild 10). Reproduktionen och familjen utgjorde på många sätt kärnan i det rasbiologiska idébygget; det var genom att stärka och styra reproduktionen, och genom att få rätt delar av befolkningen att reproducera sig, som den svenska befolkningen skulle stärkas.12 Det är därför ingen slump att så många bilder i samlingarna visar på blonda, välmående barnfamiljer antingen i borgerliga miljöer eller i lantliga sammanhang (bild 11).

Den nordiska rasens representanter presenterades överhuvudtaget som samhällsbärarna, antingen som en välförtjänt överklass (bild 13), yrkesarbetande medelklass eller som en strävsam bondeklass. Det finns en tydlig tendens i materialet att de personer som avporträtteras i professioner och i arbete hör till den nordiska rasen. Särskilt omhuldade i sammanhanget är bondebefolkningen i Dalarna som ansågs som särskilt renrasig. Dessa visas gärna i arrangerade och schablonartade framställningar där poserna och de vita stärkta klädesplaggen ger föga intryck av att det på allvar deltar i lantbrukets tunga sysslor(bild 12). Överlag finns en tendens att romantisera böndernas liv; de såg som den del av befolkningen som med ett sunt och strävsamt leverne skulle kunna rädda den svenska befolkningen från urbaniseringens och industrialiserings degenererande inverkan på släktet.13

Inte bara miljöer och rekvisita kunde användas för att förstärka bilden av den nordiska rasen som överlägsen, även ljussättning och val av exponeringssätt kunde användas till den ena rasens för- eller nackdel. De nordiska typerna exponerades gärna i arrrangerade poser i ateljémiljöer med softat ljus (bild 14) medan exemeplvis den finska befolkningen och de kriminella fångades i ett skarpt ljus i mer kontextlösa och mugshotaktiga bilder (bild 9, 10, 15, 16).

Ytterligare ett sätt att få bilderna att representera och visualisera det man önskade säga var att arbeta med urvalet. Som nämnts fanns över 12 000 bilder i de rasbiologiska samlingarna och det var endast en bråkdel av dessa som hamnade i institutets publikationer. Att urvalet var en betydelsefull del i processen och att det var viktigt vilka fotografier som skulle representera de olika raserna framgår av förordet till The Racial Characters of the Swedish Nation, där Lundborg, påpekar att han personligen har gjort det urval av fotografier som skulle representera de olika rastyperna i publikationerna.14 Det blir också tydligt när man jämför det material som finns i samlingarna med det som sedan hamnat i publikationerna att ett medvetet urval gjorts. Det är ingen slump att de som i publikationerna skall representera den nordiska rasen utgörs av vackra, välvuxna ynglingar medan de som representerar den östbaltiska rastypen, samerna eller kriminella, är av en helt annan karaktär.15

12.Lundborg, 1934, s. 7.
13.Lundborg, Herman och Runnström, J., The Swedish Nation in Word and Picture, Stockholm, 1921, s. 75-76.
14.Linders, och Lundborg, 1926, s. IX.
15.Se även Kjellman, Ulrika, “How to picture race? The use of photography in the scientific practice of the Swedish State Institute for Race Biology”, Scandinavian Journal of History, 39(5), 2014: s. 580-611.