Trots att det är en av hans minst fria tolkningar skiljer den sig en hel del från denna mer ordagranna variant:
I sann bemärkelse och ej som metafor
är vi pjäserna när himlavalvet spelet rår.
Så deltar vi i ett parti på varats spelplan
och en efter en till icke-varats låda återgår.
Persiska manuskript – en sagolik bokvärld
I mötet mellan den kinesiska tekniken att tillverka papper och den stora islamiska kultursyntesen föddes den islamiska boken, en raffinerad konstprodukt som förenar eleganta skinnband med fint behandlat papper, utsökt kalligrafi och fascinerande miniatyrmåleri. Här förenas element inte bara från de arabiska, iranska och turkiska kulturerna utan också fornorientaliskt och grekiskt (dvs. hellenistiskt och bysantinskt) lika väl som egyptiskt, indiskt och kinesiskt. Det arabiska språket visade en enastående förmåga att integrera främmande element och på så sätt ge den nya islamiska kulturen ett slags enhetlighet. Det tog sig också uttryck i att den arabiska skriften kom att användas för de flesta av de nya muslimernas språk, som också upptog mängder av arabiska låneord – i persiskan så mycket som 40% av ordförrådet.
Det har bevarats en ofantlig mängd handskrifter på arabiska, persiska och turkiska (många gånger i samma manuskript). De finns i handskriftssamlingar i bibliotek över hela världen. Den allra största samlingen finns i Süleymanie-biblioteket i Istanbul (som innehåller flera hundra tusen handskrifter). Istanbul var ju huvudstad i det sista riktigt stora muslimska imperiet, det osmanska, och där finns nu världens förnämsta samling av persiska manuskript. I övrigt finns betydande samlingar både i den muslimska världen (t.ex. Teheran, Damaskus, Kairo, Tashkent och Lahore) och i europeiska centra som London, Paris, Wien och S:t Petersburg, för att bara nämna de viktigaste. I Sverige har vi ganska små men ändå viktiga samlingar i Kungliga Biblioteket och i universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund. En del av dessa handskrifter är små och enkla och inte särskilt konstfärdigt framställda, men många är underbara multikonstverk, där de olika ingående delarna står i ett raffinerat förhållande till varandra. Många handskrifter är synnerligen omfångsrika, nästan som små bibliotek. Det kan ha tagit ett bokframställarkollektiv ett år eller mer att framställa en enda sådan prakthandskrift.
Studiet av dessa manuskript, s.k. kodikologi, är en av den persiska filologins huvuduppgifter. Man beskriver mycket noggrant handskriftens alla delar: band, papper, stämplar, ägaranteckningar,