Krig och kulturmöte

Av Anders Andrén
Publicerad:2010-03-15 11:49
Fornborg

Fig. 2. Ismantorps fornborg på Öland.

De bysantinska förbindelserna framgår inte bara av skriftliga källor utan även av materiella spår. Bysantinska mynt från framför allt perioden 945-1067 är påträffade i stora delar av nuvarande Sverige, särskilt på Gotland. I Norge utformades de inhemska mynten vid mitten av 1000-talet efter bysantinska förebilder, på grund av Harald Hårdrådes bysantinska förbindelser. Hans konkurrent om makten, den danske kungen Sven Estridsson, lät på samma sätt prägla bysantinskt inspirerade mynt i Danmark under 1040- och 1050-talet. Bysantinsk keramik från 1000-talet och början av 1100-talet har också påträffats i städer som Sigtuna och Lund. Det är även möjligt att Ragnvald och hans ättlingar i Ed inspirerades av bysantinska kyrkor. Stenkyrkan i Ed ger nämligen intryck av att vara byggd som en grekisk-ortodox kyrka, utan särskilt markerat kor. Kyrkan är uppförd i en tidig fiskbensmönstrad murningsteknik som innebär att den hör till Upplands äldsta stenkyrkor, kanske från början av 1100-talet. Resorna till Konstantinopel kan alltså spåras genom såväl skriftliga källor som materiell kultur.

Går vi längre tillbaka i tiden är texterna färre eller helt obefintliga. Avlägsna förbindelser framträder då enbart genom de materiella spåren. Ett exempel är Ismantorps fornborg, som ligger mitt på Öland, omgiven av mittlandsskogens täta växtlighet (se fig. 2). Ruinen är den bäst bevarade av Ölands cirka 20 fornborgar från mellersta järnåldern. Ännu idag är den cirka 475 meter långa ringmuren bevarad till fyra meters höjd. Nio portar, varav tre huvudportar, leder till borgens inre, där ännu cirka 95 husgrunder är bevarade till 1-1,5 meters höjd. Borgens centrum består av en triangulär öppen plats, med en halvrund byggnad och en stor stolpe. Av kol-14-dateringar framgår att borgen har varit periodiskt använd från 200-talet till mitten av 600-talet. Troligen ska platsen tolkas som ett slags militärläger, för träning, organisation och initiation av krigare.

Ismantorp har tydliga förebilder i samtida romerska härläger, även om den öländska borgen saknar den romerska geometrin. De romerska härlägren var ett sätt att organisera den romerska armén på ett likartat sätt inom hela imperiet. Dessutom var de ett uttryck för den romerska världsbilden, med en uppdelning mellan himmel, jord och underjord. Två axlar delade härlägren i fyra delar, på samma sätt som himlen delades i fyra delar i den romerska kosmologin. I centrum av härlägren fanns en grop, som representerade ingången till underjorden, men som också var utgångspunkten för härlägrens planering. Härlägrens uppbyggnad var därför en militär ordning infogad i en imperial kosmologi.