Figur 5. Illuminerat manuskript från 1400-talet, som visar vilda djur i en jaktpark. Ur boken "The Medieval Park: New Perspectives" red. Robert Liddiard (Windgather Press, 2007).
Med riddarkulturen under medeltiden fick jakten en ny betydelsebärande funktion i Europa. Jakt blev en viktig del av hovlivet. Det finns tecken, som vi ska se, som tyder på att detta även gällde Norden. Kungar, hovfolk och kyrkans ledare ägde stora egendomar liknande paradisparkerna i Asien. Jaktparken representerade ett slags paradis på jorden, men ifrågasattes och utsattes också för tjuvjakt av dem som inte hade tillträde. Från tiden före 1400 finns nedtecknade beskrivningar men få illustrationer av jaktparker i Västeuropa. Det fanns också en slags mellanform mellan jaktpark och trädgård, en park med särskilt utvalda djur och fåglar. Vilda djur spelade nu en viktig roll inom diplomatin och kungliga ceremonier. Lejon, hästar, strutsar, giraffer, och apor blev uppskattade gåvor som skeppades över hela den medeltida världen. Djuren ersatte mer traditionella presenter som siden och juveler furstar emellan (fig. 5).
De normandiska kungarna tycks ha anlagt såväl jakt- som djurparker med hjälp av arabiska ingenjörer på 1100-talet runt Palermo på Sicilien. Wilhelm I och Wilhelm II skapade ett grönt parkbälte som förband de olika kungliga palatsen utanför stadsmurarna. Parken kallades Genoard eller Det Jordiska Paradiset och hade avancerade vattenkonstruktioner som ledde vatten till de olika paviljongerna. Den var full av exotiska djur och användes förmodligen inte alls för jakt. Efter en resa till södra Italien inspirerades Geoffrey de Montbray, biskop av Coutances i Normandie, att anlägga en av Nordeuropas första kända parker på andra delen av 1000-talet. Biskopen lät plantera en skogsdunge och en vinodling och bland parkens ekar betade hjortar. Hela anläggningen var omgärdad av palissader och en dubbel vallgrav. En av de mest berömda parkerna i Europa under medeltiden var Hesdin, som började anläggas 1288 av Robert II, greve av Artois, i norra Frankrike. Den enorma parken var över 800 hektar och innehöll förutom hela byar, menagerier med exotiska djur, fågelhus, fiskdammar, en stor paviljong, en labyrint, broar och vattendriven mekanik. Placerade han ut alla dessa byggnader, växter och djur i ett försök att skapa sin egen jordiska version av Edens lustgård, eller åtminstone en medeltida bild av ett jordiskt paradis? Inspirationen kan ha kommit under en resa till Palermo, bland böckerna i grevens bibliotek fanns bland annat det arabiska verket Boken om mekaniska uppfinningar från 1290. Parken är väldokumenterad in på 1500-talet, men förstördes av Karl V på 1550-talet.
Det finns många gemensamma drag hos det kristna paradiset och persernas jaktparker. Det är muromgärdade, avskilda, skyddade och exklusiva platser, dit inte alla har tillträde. Det är grönskande platser med träd, gärna fruktträd och vackra blommande växter, där vattnet spelar en central roll. Det är platser med positiv laddning där en stor mängd växter och djur samlas inför de skyddande murarna och där människorna roar sig och har en bekymmersfri tillvaro.
Som vi sett har paradisbegreppet täckt in olika fenomen och fått en mängd betydelser, som ibland kan verka motsägelsefulla. Pairadeiza/paradeisos har använts för en mindre privat trädgård, en jaktpark eller ett storskaligt inhägnat komplex med en rad olika funktioner. Beroende på omständigheterna kunde någon aspekt ta över, så att anläggningen främst blev en trädgård eller en jaktpark.